Göteborgsposten – 19 juni 1862, sida 1

— —— Afy stod orörlig, liksom träffad af blixten. — Efter olyckshändelsen lemnade ni er fars hus och uppsökte Thorn i London. Nu frågar jag er hur lång tid ni stannade qvar hos honom ? Äfven detta var en fråga på måfå, men Richard hade för advokaten Ball bestämdt förnekat sannfärdigheten af ryktet att Afy flytt med honom. — Hvem säger att jag vistats hos honom? Hur vet ni att jag uppsökt honom? utbrast Afy med purpurfärgade kinder. — Jag vet det! svarade advokaten Ball, som noga gaf akt på hennes förvirriog. Då det nu en gång skett, lönar det ej mödan att neka dertill; vi bruka ju stundom helsa på våra vänner. — Jag har aldrig hört något så skamlöst! utropade Afy. Hvar tänker ni sedan att jag varit? — Ni har svurit, vittne! sade ånyo rådman Hare, med en röst som starkt dallrade, oaktadt dess stränghet. Var ni tillsammans med fången Lenison eller var ni hos Richard Hare? — Jag hos Richard Harel utropade Afy, i sin ordning skakad och darrande som ett asplöf af såväl vrede som fasa. Hur vågar ni slunga en så grym lögn i ansigtet på mig? Jag har aldrig sett Richard Hare efter mordnatten. Jag svär derpå. Besöka honom! Heldre skulle jag velat besöka bödeln, mr Caleraft. Hennes ord såväl som hennes ton tycktes vittna för sanningen af det hon sagt. Rådmannen, som upplyft banden