Göteborgsposten – 19 juni 1862, sida 1

finge lof dertill, än icke se allt. Gallerierna skulle dock väl återgälda den tid man i dem tillbringar, och det torde knappast finnas nå: gon del af byggaden som är mera sevärd än nordöstra ändan af engelska galleriet, hvilken blifvit egnad åt boktryckerikonsten i alla dess olika grenar. Man ser här prof på alla slags föremål, frambragta af denna konst, ända till de ytterst omsorgsfullt tryckta engelska banknoterna. Af dessa senare förevisar engelska bankstyrelsen olika valörer, från fempundsnoter ända till 1,000-pundsnoter. I stället för den vanliga signaturen har man påtryckt dem ordet cancelled (annullerad, dödad), men enär sedlarne naturligtvis i alla andra afseenden äro riktiga, så kommer hvarje dag en embetsman från banken, för att hålla ögat på samlingen; ty om någon af de större sedlarne blefve stulen, skulle det vara lätt att utradera ordet cancelled och i stället ditsätta en signatur, då den naturligtvis sedermera skulle invexlas i hvilken bank som helst. För något sådant skulle dock banken mindre frukta; men om någon af de större blefve stulen för att efterapas, skulle saken bli allvarsam. Banken har alltid haft sin uppmärksamhet riktad mot medlen att förekomma och upptäcka sedelförfalskningar, i synnerhet sådana som åstadkommas genom den nu så fulländade fotografien, hvilken helt säkert en gång i tiden skall komma att förorsaka engelska banken ledsamheter, såvida man ej ändrar färgen på papperet till sedlarne, såsom det skett i Amerika. Sjelfva efterapningen af banknoterna erbjuder ingen särdeles svårighet för förfalskare. Detta bevisas deraf att en tjensteflicka med bläck och penna så troget kopierade en fempundsnot att den gick genom åtskilliga händer. Det är egentligen papperet och vattenstämpeln som utgör de stora svårigheterna för förfalskaren och ehuru han på tempundsnoterna kan, efterapa dessa så att folk deraf kunde blifva bedragna, så märker dock banken det genast, hvilket är en god sak, ty annars skulle förfalskaren kunna länge fortsätta sin rörelse, Papperet tillverkas af en mr. Portal under lika sträng uppsigt som sjelfva tryckningen. Kunde förfalskarne blott få likadant paper, så vore resten en småsmak. Vattenstämpeln efterhärma de så förvillande att ej ens det skarpaste oga kan upptäcka bedrägeriet. Man har endast ett kännetecken, men detta är osvikligt, nemligen att väta med tungan på sedelns baksida. Är sedeln äkta så synes vattenstämpeln något ljusare, men är den falsk, så försvinner vattenstämpeln. Sedelpapperet tillverkas i så små stycken att blott två sedlar fås af samma stycke. Der papperet vikes finnas vissa oregelbundenheter som kunna tyckas hafva tillkommit genom slarf. Dessa variera allt efter sedelns valör och blifva tvifvelsutan förändrade af banken allt efter den tid då de utgifvas, På samma sätt förändras äfven den lilla, knappt märkbara fläcken öfver en eller annan nolla, och de två sedlarne som höra till samma stycke papper bära alltid samma märken. Följaktligen måste försalskaren ovilkorligen hafva tillgång till de båda ihopahörande sedlarne för att kunna göra en lyckad efterapning. Med fempundsnoterna låter det sig lätt göra, men med tusenpundsnoterna är det nåstan omöjligt, och der vakar banken med sådan sorgfällighet öfver de exponerade aftrycken, som skulle vara goda priser i en skicklig förfalskares händer, ehuru de äro cancelled. Banken har åtskilliga pressar, af hvilka hvar och en kan trycka ända till tretusen sedlar i timman. Straxt derintill ser man ytterligare två utomordentliga prof på hvad bok:ryckerikonsten förmår åstadkomma. Det ena är Nya Testamentet, tryckt på ett enda ark papper, 2— ((4— —