Det Nordiska Studentmötet. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Köpenhamn den 13 Juni. Der är sannerligen icke någon lätt uppgift, att kunna i en sammanträngd skildring infatta alla de många vexlande intryck vi deltagare i studentmötet under dessa dagar rönt. Från arbetskamrarnes stilla lugn, från de dagliga göromålens enformiga och ordentliga gång, ba vi ryckts in i en hvirfvel af förhållanden midtibland en hufvudstads entusiasmerade befolkning, hvilka ega hela karakteren af poesi och höghet. Hvarje ansigte man möter ler vänligt åt den hvita mössan, man känner sig gå bland menniskor, hvilka vilja på allt sätt bevisa ungdomen trån brödrarikena ej allenast gästfrihet, utan äfven denna osminkade hjertlighet, som höfves vänner emellan, och varma vänner tillochmed. För mig, som förut besökt Köpenhamn, är det särskildt uppmuntrande att finna, det denna så mycket nedsatta politiska broderlighet, hvilken vi ännu beteckna med namnet skandinavism, ovedersägligen numera erhållit en större utbredning och trängt ned från de politiserande studenternas och professorernas kretsar till klasser af folket, för hvilka förut denna enhetstanke var. en res absurda, alldenstund, såsom det då hette, Danmark och Sverige varit och vidare