Göteborgsposten – 17 juni 1862, sida 1

nat introssanta upplysningar, utan äfven vetat att genom godlynt humor roa. I går afton gafs föreställning på Kongl. Teatern, till bvilken blott deltagarne i mötet hade tillträde. Ni kan läsa om densamma närmare i danska tidningarne, men man måste sjelf ha varit med för att kunna göra sig något begrepp om den tjusningskraft fru Heiberg utöfvade på sina åskådare i den bekanta vådevillen Nej. Kierkegaard har i en af sina Bladartikler just med afseende på fru Heibergs undransvärda konstnärskap framhållit, hurusom det är större konst att som gammal qvinna spela en tjusande ung flicka, än att göra det såsom ung, då man ännu är partisk. Han skref detta redan för många år sedan — han sjelf är död, men ännu i dag spelar fru Heiberg sin gamla roll med en barnslig naivitet, en friskhet och ungdomlighet, hvilken hänför åskådaren, på samma gång han ryckes in i en känsla af vördsam beundran för konstens förmåga, att kunna på ett förvillande sätt göra äfven senhösten till vår. Sina gäster till ära bar den firade konstnärinnan flera bandrosor och band med de nordiska nationalfärgerna, likaså Juliette Price i sin Ventana. Gubben Phister spelade för aftonen en af sina glansroller ÅJeppe paa Bjerget, för hvilken han ock skördade de litligaste tacksamhetsyttringar. Det var något annat att se, än då t. ex. herr Smitt i firman Smitt Bergström uppträdde i samma roll. I dag på förmiddagen hvimla hvitmössor på gatorna och i samlingslokalerna, och de artiga värdarne ådagalägga en förvånande, outtröttlig flit i att söka visa sina gäster allt möjligt. I qväll är den stora festen i Rosenborgs Have och i morgon kl. 9 utfart till Norra Sjelland. Festen i afton kommer att bevistas af ett stort antal damer, tyvärr ser dock vädret hotande ut. —9.