Göteborgsposten – 13 juni 1862, sida 1

dragna vid Riddarholmen skyndade i marche forc Lilla Nygatan öfver Kornhamnstorg fö! att upphinna rymmarne. Det var stor torg dag i går — tänk er alla dessa menniskoi komma rusande genom den der förut samla de massan af menniskor och andra kreatur tänk hvilka sammanstötningar, hvilka knuff ningar och svordomar — så hade jag föreställ: mig Zouavernas framrusande för att storma ett batteri! Då alla dessa rusare kommo fran hade studenterna ännu ej debarkerat, man hade således god tid att lugna sig i det herr: liga pingtsregnet. Ändligen satter täget sig i rörelse: Sjungom studentens lyckliga dar l tränger genom slamret från jernvågen. På Borggården ses ett romerskt skoldtak af — sidenparaplyer och de i hvad väder som helst så präktiga en-tous-cas! Sångar-standaret synes i slottshvalfvet och hela tåget inmarscherar och uppställer sig utanför den åt Logården liggande delen af slottet, i hvars fönster kongl. familjens medlemmar jemte adjutanter och hoffrunumret synes. Den utmärkta sångarkören utförde Värt land, Hell dig du höga Nord samt folksången; studentkärens ordförande höjde ett lefve för konungen, hvilket lefve åtföljdes af ett niofaldigt hurra, så kraftigt att det gick genom merg och ben. En gammal gubbe hördes ropa: Ett lefve för Skandinavismen! men han nedtystades genast. Under en marsch tågade studenterna till Obelisken och åtskiljdes. Kl. 1 gåfvo de konsert i Ladugårdslandskyrkan, som var alldeles proppfull af åhörare å 2 rdr rmt person. Studenter voro vaktmästare vid dörrarne. Hela k. familjen bevistade konserten, som helt säkert var den mest lyckade af alla som studenterna någonsin gifvit här och det var med möda man kunde lägga band på sina händer, i synnerhet då en romans med kör af Victor Hugo: Åuand tu dors, med musik af Halfdan Kjerulf, utfördes och hvari tenorpartiet gafs af en ung student hr Poppius med en klingande röst och ett poetiskt föredrag, hvilka framkallade ett starkt bifallssorl, mera betydelsefullt kanske än den mest skallande appläd. Redan kl. 10 f. m. i fredags voro alla biljetterna till konserten utsålda och vår företagsamme biljett-spekulant Låstbom beredde sig en inkomst, som fullt kunde mäta sig med den gyllene tid då Ander gästade oss. Kl. 6 samlades studenterna åter på Carl XIII:s torg — man skulle trott sig stå i Odinslund -och tågade till danske ministern grefve Plessens hotell, f. d. Braheska huset vid Drottninggatan, hörnet at Odens gata. Alla fönster voro fulla af damer och herrar. I hörnhuset snedt emot ministerhotellet sågs i ett af fönstren utrikesministern grefve Manderström insvepande sitt diplomatiska ansigte i moln af cigarrök, så att det var omöjligt, att nu mer än annars kunna gissa sig till h. exe. tankar i den skandinaviska frågan. Lika flat som hundradetals andra blef troligen h. exc. när studenterna i stället att, såsom de flesta trodde, sjunga på Drottninggatan, tågade Odensgata utsör, ingingo senom den öppnade bakporten in på hotellets stora gård, der grefve Plessen, efter ett par sängers utförande, lär hållit ett längre tal, hvars innehåll blott blef bekant för de närmast stående. Ifrån ministerhotellet tågade kåren direkte ned till Chapman, som låg der bolmande rök ur båda skorstenarne och prydd med vimplar och tlaggor. Kl. sju skulle man resa, men först efter två styfva akademiska qvarters förlopp och tre ringningar kommenderades: kasta loss! och snart sågs den ståtliga ångaren glida utefter strömmen, under lifliga hurrarop och vistningar med de hvita mössorna trån sartyget, hvilka besvarades med dito och näsduksviftningar från vännerna på stranden. Och så voro de borta. Bland de resande så