Göteborgsposten – 13 juni 1862, sida 1

nmi AAA ennen Martin sade att det ej skulle kunna förlänga mitt barns I dagar. William stack in sitt bleka ansigte genom den halföppna dörren. — Är doktorn gången? Jag ville ej komma igen så länge han var här. Han vill bara tvinga mig att dricka fisktran. Carlyle tog barnet på sitt knä och strök kärleksfullt sin kind mot gossens krusiga hår. — Min älskling, tranen som du talar om skall göra dig frisk. — Men pappa, jag har druckit så mycket sådan och jag är ej friskare derfore. Iar doktorn sagt att jag skall dö. — Hvem har talat med dig om att dö? — O! pappa, det har någon gjort. — Vi skola försöka att göra dig frisk istället för att låta dig dö. Under det han talade så, sökte Carlyle att betvinga sitt hjertas häftiga slag. Men han förmådde det ej och då han kände att rörelsen höll på att gifva sig luft i suckar, skyndade han sig att lemna barnet åt m:me Vine samt störtade ut ur rummet. — Pappa, pappa! hör då, skrek barnet som lösslitit sig ur guvernantens armar och sprang efter Carlyle; låt oss följas åt hem. Vill du det? Hur skulle man väl kunna neka sitt barn en dylik bön? — Hjertans gerna, mitt barn, sade han. Stanna qvar här tills jag kommer och hemtar dig.