Göteborgsposten – 12 juni 1862, sida 2

— Hur bar han kunnat få lungsot? Ingen af familjen har varit behäftad dermed. Hvarken å min sida, eller 4. hans mors. — Förlåt mig, min herre! Hans mormor, grefvinnan Mount Severn dog af bröstsjukdom. — Men det var icke af lungsot! sade Carlyle. — Namnet gör föga till saken. En långsam, tärande lungsot om ni så vill, men det var ändå af lungsot. I — Finns det icke hopp om barnet? Doktorn såg på fadren. — Vill ni veta sanningen ? — Ja visst, sanningen och ingenting annat, svarade Carlyle med otålig och smärtfull röst. I — Godt! Nej, der finnes ej något hopp! Icke den minsta gpista. Barnet är totalt förloradt. — Huru lång tid kan han ännu lefva? — Jag kan icke bestämma det, svarade doktorn som torussag hvad nästa fråga skulle blifva. Han kan ännu tråna bört flera månader, ett år kanhända! men också kan det gå fort nog! Trötta icke vidare ut honom med lexor och studier. Det stackars barnet kommer aldrig i behof I deraf! Under det han talade, kastade han sina blickar på guI vernanten emedan befallningen gällde henne lika mycket som I Carlyle. Han såg henne blekna under slöjan och färdig att digna. — Ni lider, min fru? Hon öppnade sina läppar för att svara, men de vägra