sköts, d. v. s. med trenne bladmaskar och trenne andra skadkryp i näbbet. Då sparfven på en färd från sitt näste kunde samla så många insekter, kan man lätt inse huru mycket hvar och en af dessa småfåglar bidraga till att rensa trägårdar och åkrar från skadedjur. Mina träd järo nu temligen rena från maskar, men jag är fullt säker att detta resultat skulle vunnits både billigare och bättre genom småfåglarne. Landtbrukstidningen intog sedermera detta bref och beledsagade det med följande välgrundade reflektioner: Vi gifva detta korta bref den mest framstående platsen inom vår tidning, emedan det har afseende på ett ämne som eger vida större vigt än man vanligen tillägger det. Det utrotelsekrig man nu för emot fåglarne är grundadt på den grofvaste och skadligaste okunnighet hos våra landtbrukare och trädgårdsmästare. Eu liknande krig har blifvit fordt i Frankrike och resultatet är alldeles detsamma som här. Så svår har landsplågan blitvit i Frankrike, att regeringen måst blanda sig i saken och att dess starka arm blifvit utsträckt för att rädda småsåglarne från totalt utrotande. Vi hafva ofta erinrat att de göra vida mera godt än ondt. De kunna med ringa kostnad skrämmas från sädestält och trädgårdar; hvaremot om de blifva utrotade, man med ingen kostnad kan skydda skördarne mot insekter. Den som förföljer smålåglarne ådrager sig en stor kostnad för att skydda sig emot en mindre. Deras tjenster äro ej heller inskränkta till utrotandet af insekter, ty de uppäta ofantligt mycket ogräsfrön. I Australien köper man från andra verldsdelar sparfvar, bofinkar och andra småfåglar blott för att uppäta tistelfrön. En skotte hade nemligen sått denna växt, hvilken utgör skottarnes nationalemblem, på en farm i Australien, men snart utbredde den sig så att den nära nog förqväfde all annan vegetation. Auktoriteterna utbetalte stora penningesummor till en ofantlig mängd barn för att plocka fröhusen af dessa tistlar, men förgälves.. De slöto då, såsom förståndigt folk, förbund med omåsåglarne. Sparshufvudet som vår korrespondent sändt oss, ligger nu på vårt bord med de gröna maskarne i sitt näbb, och vi önska att hvarje trädgårdmästare och jordbrukare kunde se det der det ligger, en tyst men vältalig förebråelse mot dem alla. Från åtskilliga andra delar af England berättas, att träden blifvit skadade. I Vale of Evesham ha fruktträden i allmänhet tagit stor skada och på somliga ställen så, att alla forhoppningar om någon fruktskörd gått om intet. I Bengeworth har största skadan skett och träden äro der alldeles förtorkade och forvissnade, liksom hade en glödhet vind gått öfver dem. Orsaken till allt detta är ingen annan än den vanliga gröna löfmasken. En ekonomisk enkling. En engelsman, vid namn Chersett, hade för en kort tid sedan den sorgliga oturen att mista sin hustru. Såsom bevis på den stora kärlek och tillgifvenbet som han inför altaret svurit henne, företog han sig att egenhändigt bereda hennes sista boning, likkistan. Den blef äfven färdig och begratningen egde rum några dagar senare. När den trostlöse enklingen kom till pastorn i församlingen för att betala likstolen, förklarade han under strida tårar, att han till tidens vinnande, efter han nu var hos pastorn, så gerna kunde slå två flugor i en smäll. Pastorn såg på honom med stor förvåning, undrande hvad han menade, då den gamle mannen tillkännagaf sig vilja erlägga betalning för lysning till nytt giftermål. Saken var att den gamle mannen hade råkat i nätet hos sin ungdomsflamma; och skälet som han angaf för brådskan med detta andra äktenskap var, att tiden för körsbärsträdens blomning snart tillstundade, samt att han då behöfde någon som bortjagade de näsvisa foglarne derifrån. Breflåda. Till Prest inom Göteborgs stift! Hvarföre ej vända eder direkte till Aftonbladet med eder skrifvelse? Då vi ej återgifvit någon af de uppsatser, mot hvilka edert genmäle är riktadt, anse vi oss ej heller böra införa detsamma. Intet torde dessutom vinnas genom ett sådant stridssätt. Upp