Göteborgsposten – 11 juni 1862, sida 1

Kosmopolitisk Revy. När H. U. Påfven (vi tro oss nästan böra bedja våra läsare om ursäkt att vi så ofta återkomma på detta ämne,) sitter med sina många småpåfvar och samtalar om ögonblickets trångmål, om dessa sardinare, hvilka Ålikt stormfulla boljor kasta oordningens skum rundt omkring sig, hvilka söka att förmedelst pestilentialiska skrifter besmitta allas sinne och anda, o. s. v., händer det stundom att han får en himmelsk ingitvelse, en ide, en sekulartanke. Häromdagen föll denna raptus på honom. Ivad? — utbröt han, — hvad, om jag beslöte att till fots, så gammal jag är, med all min podager och all min vattsot, lemna denna redan förut af fransoserna tillräckligt inficierade stad, der nu ytterligare den sardinska smittan snart skall innästla sig, och droge härifrån i stor procession till Civita Vecchia? ... Alla kardinalerna och de främmande erkebiskoparne gåfvo till ett Åah! hvilken guddomlig ide!I stor procession, omgisven af mina trogna vänner, af er alla ... Alla de närvarande gjorde en bifallande bugning, men kände redan en viss känsla i sina gamla heliga ben. Med krucifixet högburet i spetsen för tåget! med monstransen, med vigvattenskärl, med rökelsekar! ... Alla att instämma: O, hvilken scen! Med musik, — nej! alla sjungande en högtidlig sång, psalmen in exitu ... Alla att redan smått intonera. I Civita Vecchia finna vi den Obefläckade Aflelsen med ångan högt uppe! — Ah! uJag stiger ombord, Alla att se ganska ledsna ut. Jag seglar bort från detta otacksamma land. Näsduksrörelse. et — — ——