Göteborgsposten – 7 juni 1862, sida 1

— —— — —77 för er oskuld och den andres brottslighet, sä skall han ätaga sig saken. Treadman behöfver icke till en början veta ett ord af alltsammans och har Ball en gäng gripit verket an, så kan han till och med lätsa vara okunnig om er härvaro. — Jag har förtroende till Ball och om han gifver mig sitt hedersord, då skall jag besöka honom; men huru skall man kunna begära det af honom? — Jag åtager mig att undanrödja denna svårighet, men dervid stannar jag. — Orh hur skall han bete sig, om han åtager sig saken ? — Det blir hans sak! Jag vet nog hur jag skulle göra. — Och hur då, mr Carlyle? — Richard, bed mig icke säga det, ty då skulle jag taga del i er affär. — Det är sannt! Ni skulle gå rakt på målet och låta arrestera Lenison för mord? Ett lätt småleende visade sig på Carlyles läppar; Richard hade gissat hans tankar, men hans ansigte återtog straxt sitt vanliga lugna uttryck. En blixtsnabb tanke, en tanke, som kom håren att resa sig på hans hufvud, genomfor Richards själ. — Mr Carlyle, om Ball började anfallet såsom ni tyctes vilja råda till, så borde han genast skaffa sig en arresteringsorder mot Lenison och då skulle äfven jag sjelf... — Nå, vidare? sade Carlyle. — Huru, vidare? För f-n, man skulle gripa mig också