Göteborgsposten – 7 juni 1862, sida 1

—— — klenmodiga fruktan, eller ock mäste ni bereda er på att alltid få bära den dom som tynger på er. Betänk att det gäller er mors lycka lika mycket som er egen, ja, till och med mera, ty det gäller hennes lif! I mina råd till eder ligger ej den ringaste fara. Ni sade att ni känner till; ett ställe, en eller två mil härifrån, der ni tryggt kan uppehålla er? — Visserligen vet jag ett sådant ställe, men jag känner mig tryggare, ju längre jag aflägsnar mig härifrån, — Godt Richard! ni mäst taga ert hufvudqvarter der en eller två dagar. Jag skall emellertid rekognoscera terrängen och gifva er del af resultatet, likväl utan att vidare vilja blanda mig i denna affär. Ett råd vill jag dock på förhand ge er. — På förhand! Jag är således icke kommen närmare målet! Och detta råd är? — Vänd eder till Ball och Treadman och gör ert bästa, så att de åtaga sig saken. Våra tre vänner gingo nu med långsamma steg genom allsen, Carlyle i midten, med Babara under armen, och Richard på andra sidan. Vid dessa sista ord tvärstannade Richard. — Jag förstår er icke, mr Carlyle? Ni råder mig att rusa rakt i rättvisans klor! Så snart Ball och Treadman få se mig, skola de genast låta gripa mig. — Ni missförstår mig, Richard. Jag säger icke att ni skulle gå till dem likt hvar och en annan klient. Hör på bvad jag råder er till! Ni skall göra mr Ball till er vän; han är vänligt sinnad mot er. Berätta honom allt, men blott för honom. Om ni kan öfvertyga honom och framlägga skäl