Göteborgsposten – 6 juni 1862, sida 2

— Nåväl, Richard! Du och din bekante hafva missförstått hvarandra, Ettdera har du fått oriktigt besked eller ock ha dina ögon bedragit dig. Thorn är helt enkelt densamme som sir Francis Lenison! Richard betraktade henne bestört. — Du drömmer, min syster! — Nej, jag drömmer icke! Det är min fasta öfvertygelse allt sedan den natten du mötte honom på Oxgatan Den geste med hvilken han stryker sitt hår, de hvita hän. derna, diamantringen, allt det der tillhör samma person, det vill säga Lenison! I torsdags passerade jag förbi värdshuset Korgen under det han höll tal till folket och jag såg hohonom då göra samma geste. I ögonblickets ingifvelse skret jag till dig att du skulle komma hit och bekräfta mina misstankar men det hade jag kunnat underlåta; ty Carlyle har sedan sagt mig att Thorn och Lenison var samma person Otway Bethel såväl som Ebenezer ha igenkänt honom. — Ja, de böra, på min ära känna honom båda två: Jag är säker på att Ebenezer ofta smög sig till Hallijohns och att han tillochmed sett Thorn ett dussin gånger der Otway Bethel bör äfven ha sett honom, fast han nekar dertill. Barbara! ... Ricbard uttalade detta namn med förfärad ton och gömde sig skyndsamt bakom träden. Han såg någon komma Det var en storväxt man, som i skymningen syntes större än han verkligen var. Han närmade sig från andra ändar af alleen och då Richard igenkände Carlyle, lemnade han utan fruktan sitt gömställe samt gick honom till mötes. — Nåh, Richard! Ni är ännu fortfarande rädd att bl