Göteborgsposten – 3 juni 1862, sida 3

kriget väl en gång blifvit slut, då skall man älven snart tystna med slafemancipationen, emedan presidenten skall vilja gora sig försonad med alla partier, för att kunna hålla sig qvar vid den kära makten. Det må vara, alt presidenten Lincoln gerna skulle för egen del vilja göra frigifvandet till en verklighet, men om han skall ha kraft och mod nog att öfvervinna de svårigheter som ligga i vägen, derom kunna tankarne vara delade. Tyvärr, tro vi att man i allmänhet har föga att hoppas på ett snart frigifvande af slafvarne i Amerika; ty när anti-slafpartiet ej ens nu, då det har så ofantliga harmassor på fötter, vågar proklamera emancipationen, huru mycket mindre skall det icke våga det, då kriget är slutadt och trupperna till största delen hemsörlofvade? Storsursten Konstantins utnämning till vicekonung i Polen har gjort ett djupare intryck på hr politici än, man i allmänbet kunnat tro. Storfursten anses nemligen för enliberal man med energi och liflig önskan att få organisera och retormera i alla grenar, allt i öfverensstämmelse med nyare tiders idger. Det är allmänt bekant, hvilket stort reformverk han genomdrifvit i afseende på ryska flottan, hvilken han i alla hänseenden omorganiserat. Man hoppas att hans verksamma själ skall, understödd som han är af Wielopolski, äfven i Polen finna ett rike för sig. Och man hoppas detta så mycket mera som Konstantin ej tillhör det byråkratiska tyska parti som under en lång töljd af år beherrskat Ryssland, hvilket det skrytsamt säger sig ha civiliserat, då det deremot hejdat det ryska folket på dess utvecklingsbana och dragit reaktionens tyglar allt hårdare i handen. Man önskar derjemte, att storfursten måtte bestämdt ansluta sig till det nya ryska partiet, för hvilket en liberal konstitution, formad efter det mönster, den vunna erfarenheten funnit bäst, är det orubbligt bestämda medium, hvarigenom Ryssland kan räddas från sönderkrossande hvälfningar och erhålla ny lifskraft; och att han tillträder sin förvaltning af Polen med ungefär likartade åsigter, hvilka hyllas af medlemmar ur Rysslands förnåmsta och mest framstående medlemmar. Sangvinici tro tillochmed redan, att storsfursten skall beskänka konungadomet en konstitution och frihet for pressen att i någon mån så diskutera Polens egna inre angelägenheter. Fastän vi icke tillhöra dem, som tro att Polens förening med Ryssland genom en gemensam liberal försattning skulle för någotdera landet vara nyttig, ja nödvändig, som åtskilliga ryssar säga, ty Polens fullkomliga sjelfständighet och äterupptagande inom de europeiska makternas råd, skulle sannolikt vara en lycka för hela Europa; anse vi det oaktadt Polen kunna draga stor nytta af den liberala sträfvan som nu gör sig gällande öfverallt i Ryssland och att den bör sluta sig till densamma för målets ernående tills