Göteborgsposten – 2 juni 1862, sida 2

.o0oo H c SS eV G17 2v111 att kejsaren hådanetfter vill mera direkt ingripa i den italienska saken, än han kunde gora det med Goyon. Om vi minnas rått, skall dock grefven af Montebello äfven stå väl hos kejsarinnan, så att vi måhända åter få se samma dubbla spel som under Goyons ud drifvas på den klassiska halson. De många förhoppningar, man så nyss fästade vid omordade nya mått och steg å Frankrikes sida till lösning af den romerska frågan, hafva alla strandat. Frankrikes politik i Itahen är fortsarande sig lik: samma drojande rädsla för tillgripande af den enda naturliga åtgärden: slut på interventionen och eftergitt för italienska folkets högt uttalade vilja. Det heter visserligen, att markis Lavalette, som anses tor Italiens vän, har ätervändt till Paris, men man kan befara, att detta steg blott är ett törsigtighetsmått som kejsaren tillgripit, for att icke alldeles stöta den allmänna europei-ka menimgen för hufvudet. Enligt underrättelser från Neapel, kunna röfverierna der-tådes nu anses såsom tillintetgjorda, och landet njuter åter at ett länge onskadt lugn. For dettas bibehållande trycker italienska regeringen starkt på exkonung Frans aflägsnande från Rom, och detta anses såsom med all sannolikhet nära förestående. Rörelsen efter det nyligen omintetgjorda garibaldiska re-ningsforsoket har äunu icke lagt sig i Italien och man är der fortfarande i hflig spänning. Regeringens energiska uppträdande mot det ru-ande partiet berömmes af de flesta, ty litet hvar känner med sig, att Italien ännu icke kan vara vuxet ett krig med Österrike, hvari det ej kan räkna på Frankrike annat än som en mycket tvifvelaktig väa. I preussiska deputerade kammarens måndagsmote framlade finansministern v. d. Heydt budgeterna sor 1862 och 63 jemte ätskilligt annat af intresse, hvaribland, handelsfordragen med Frankrike och Japan samt ett lagförslag om upphäfvandet af stämpelafgiften för utländska tidningar och tidskrifter. Till budgeterna voro bifogade upplysningar och öfversigt öfver inkomster och utgifter år 1861. Ministern förklarade, att kammaren kunde af budgeterna se, att dess önskan om specialiserandet af inkomster och utgifter etterkommits i öfverensstämmelse med det löfte, som hans föregångare gilvit i regeringens namn. Det hade icke varit förenadt med någon betänklighet, att omarbeta budgeten för 1862, emedan det utmärkta räkenskapsverket gaf hopp om att alla svärigheter skulle bli lösta. Den förra budgeten utvisade en brist af 5,039,358 chlr; denna var nu minskad till 3,385,000 thlr. Oafsedt inkomstskaltens förhöjning ha 831,000 thlr mindre anslagits till militärforvaltningen, och det finnes jemväl ett tillskott af 12(, million, som skall tillflyta jernvägsfonden, förminskad med 500,000 thlr. Till betäckande af bristen för 1862 tjenar öfverskottet trån 1860 med 3,867,000 thlr. Hvad 1863 års budget angår, skiljer den sig från de förra derigenom, att inkomsterna, om man lemnar oafsedt att skattetilläggen bortsalla, skola bli ungefär desamma som förut, hvaremot ansenliga utgiltsbesparingar skola inträda. Den minskade utgisten uppgår till 937,000 thlr, besparingen efter aturag af utgifterna är 1,873,000 thlr, tillsammans 2,808,000 thlr; derifrån gå 1,857,000 thlr såsom beloppet på de 25 proc. skattetillägg — till disposition qvarstår alltså en summa af 951,000 thlr. Denna och en ytterligare besparing at 300,000 zhlr i statsskuldstförvaltningen äro afsedda att lemna ett större medel åt alla förvaltningarne, såväl ordinarie som extraordinarie. vidare har man en besparing af 300,000 thlr genom betäckningsfonden till 1859 års lån. Bristen blir alltså 3,180,000 thlr, som kunna betäckas genom ötverskotten från forra åren, afven om inkomsterna icke skulle otverstiga det bestämda beloppet. Vid utgifterna är en besparing af 1,116,000 thlr vunnen i militärförvaltningen; tillsammans uppgåalltså förminskningarne — inberäknadt de 831,000 thlr fr. 1862 — till 1,947,000, men dock endast tillsvidarer. Vid dessa ord uppstod ett tumult i kammaren. Ninistern omtalade nu, hvad han i ösrigt framlagt, och rekommenderade särskildt handel-fördraget med Frankrike, rörande hvilket han forklarade, att regeringen i denna sak icke ledes af särskilda politiska afsigter, men att den var öfvertygad om att nationerna, genom att komma i närmare beröring med hvarandra, skulle närma sig bvarann i materiela intressen, och att handelsfördragen dertöre kunde anses såsom fredens verk. Inom österrikiska riksdagens finansutskott har man kommit till visshet om att Venetien årligen kostar Österrike 40 millioner floriner mera än hvad det gitver. Det stöter minst agdt på vansinnigt slöseri, att så handhafva, af egoistiska och maktlystna beräkningar, sta