Göteborgsposten – 2 juni 1862, sida 1

motsatta årigten, anses såsom orederlaggd — Skulle jag dock på något sätt moditier: mitt yttrande så vore det så tillvida, alt jag skulle säga det lektor L. och de åsigter hal försäktar vunnit lifliga sympathier bos de tän kande studenterna vid harvarande Universitet Dessutom — månne det ej ligger i sjoltv: sakens natur, att det vetenskapliga framåt skridandet och den fria y ttranderätten i religiosfrågor — och det är ju for dessa ideer lek tor L. trädt inom skrankorna — måste vi den fosterländska bildningens förnämsta hög skola räkna sina varmaste anhängare? En a lektor L:s häftigaste motståndare inom Göte borgs konsistorium har ju sjelf forklarat, at i samma stund underrättelse inginge om ju ryns friande utslag i fråga om lektor L: exegeti-ka uppsatser, komme denna nyhet at blifva signalen till en allmän gladjetesti vår land (Åstäderna skulle illumineras, eldar tan das i byarne? o. s. v.) Nåväl, skulle dei högvördige domkapitelsledamoten ha rätt denna förmodan om den bland hög och låg inom svenska allmänheten utbredda otverty gelsen om sanningen af lektor L:s påståen den (en förmodan, som säkerligen delas a ganska många) — hvad ar väl då rimligar an att äfven den tänkande ungdomen vid dett: universitet måste med deltagande sosja ett be hjertadt uppträdande mot samvetstväng oc ortodoxt ofornuft? Mycket mer skulle kun na yuras i ifrågavaraude sak, men det sagd: torde tillsvidare vara nog. Tiden komme snart nog att utvisa hvem som halt rätt i sin: påståenden, de Åarade insändarne eller V. v. I.