Göteborgsposten – 2 juni 1862, sida 1

— —————7— —A—ä——— i — Kommer han att segra öfver Carlyle? — Skulle väl det vara möjligt? Ilan har ej den ringaste utsigt till framgång och regeringen, om han är regeringens kandidat, är en åsna; de känna ej Carlyles inflytande. Säg nu, Bethel, är er drägt på moden i det land ni kommer ifrån ? — Den bäres af fattiga satar. Jag säljer den åt er, James, för halfva priset, om ni vill. Men låt oss betrakta ULenison. Jag har aldrig sett honom forr. Ett nytt afbrott uppstod i samtalet tillfölje af några sorvagnar, som skulle gatan fram. De knuffades härvid nära inpå huset och fingo plats midtemot Lenison. Bethel betraktade honom med förvånade blickar. — Ah, hvad gör han här! — Hvem menar ni? Han pekade på Lenison. — Jag menar den person, som står der med den hvita nåsduken i hand. — Nåja, det är sir Francis Lescison. — Visst icke! utropade Bethel med en ton som förådde den största öfverraskning. Den der karlen har aldrig hetat sir Francis Lenison. Otway Bethels och Lenisons blickar mötte i samma ögonblick hvarandra. Bethel helsade på Lenison, i det han tog af sig sin björnmössa; Lenison syntes förskräckt, men detta varade blott ett ögonblick. Han tog sin lorgnett och såg med en stolt och fornäm mine på Bethel; han tycktes säga till honom: Hvem är du, som vågar taga dig sådana