Göteborgsposten – 31 maj 1862, sida 2

Article Image
visa vägen till någon urmakare, emedan Keiser önskade sälja ett sig tillhörigt ur. Detta hade Ström äfven lofvat, men först föreslagit Keiser att gå upp på någon krog, emedan de på en sådan latt skulle kunna finna en köpare af uret. De vände derföre sina steg till en krog vid Kungsgatan der Keiser som hade något penningar bjöd på och sjelf förtärde öl och bränvin, hvilket gjorde honom iitet, ehuru ej betydligt drucken. Derester framställdes till de öfriga gästerna den frågan om någon önskade köpa en klocka. Båtföraren Carl Jonsson ingick derpå, och han köpte Keisers ur för 12 rdr hvarpå köpskål dracks. Ström hade derefter tillika med Keiser aflägsnat sig. Ute på gatan frågade Keiser om Ström visste något hyggligt logis. Ström svarade härtill ja och förde Keiser till ett ställe på lilla berget, hvilket dock föreföll denne så snuskigt, att han ej ville stanna der. Ström sade sig då veta ett annat ställe, som var mycket snyggt och förde Keiser med sig åtskilliga krokvägar, på hvilka den senare såsom främling här i staden ej hade någon reda eller vid förhöret kunde gifva någon keskrifning. De kommo slutligen ut på exercisheden. Då Keiser, som tyckte att det bar af för långe bort, häremot gjorde aumärkning fick han plötsligt ett så hårdt knytnäfsslag i ansigtet af Ström att han föll omkull. Strom nappade derefter till sig en tioriksdaler af de i betalning för klockan emottagna penninparne, hvilka Keiser hade förvarade i vestfickan. Det var en sedel af riksens ständers bank som Ström på detta sätt tillegnade sig. Sedan Ström fullbordat sin bedrift, tog han till benen, och sprang öfver stengärdesgården emellan exercisplatsen och Levgrenska ängen. Keiser sprang efter honom, men Ström vände sig då om och angrep Keiser på nytt, hvarefter denne började springa undan. När han hunnit ett stycke, saktade han farten, men fick då af Ström som smugiv sig efter honom, ett slag med en hvass sten. Keiser föll till marken, till hältten sanslös, och Ström försvann utan att den andre kunde säga hvart han tagit vägeu. Båtföraren Jonsson, som anmärkt, att Keiser, ehuru han sagt sig för flera är sedan ha fått det ur han ville sälja, likväl icke visste om uret hade ankareller cylindergång, fruktade att det kunde vara stulet och upptecknade derföre namnen på så väl Ström som Keiser. Då Keiser i polisen anmält det mot honom af en okänd artillerist begångna våldet, var det säledes ej svårt att tå reda på Ström. Dessutom hade denne på en krog vexlat en tioriksdaler, hvilken af flera personer igenkandes såsom den hvilken Keiser fått af Jonsson. Vid förhöret i går afgaf Ström en helt annan berättelse om sin åtkomst af tioriksdalerssedeln. Sedan Keiser sålt klockan, hade de båda två lemnat krogen och begitvit sig till Lilla Berget. Derifrån gingo de öfver Tyska Bron och uppför Södra Hamngatan. Då de kommo till militärposten som står utanför länekontoret, hade Keiser illtalat denne, hvarefter han ur sin vestficka framtog en silfverslant, för att skänka honom såsom drickespenningar. Dervid hade tian fallit ur Keisers ficka och Ström obemärkt upptagit samt behållit den. Litet längre upp på gatan skiljdes Ström från Keiser och gick kl. 11 in på kasernen, der han tillbragte natten. På exercisheden hade han ej varit med. Batteriombudet anmärkte härvid, att det på kasernen uppgifvits att Ström ifrågavarande natt legat ute. Ström har vid regementet gjort sig bekant för ett mindre hederligt uppförande, ehuru han ej förut varit för brott straffad. Rådhusrätten. Förre garfvaren A. G. Fromme, som i Westerås begått åtskiliga förfalskningar för att på detta sätt tillnarra sig penningar och varor, hade under förlidet år genom falska borgensförbindelser och vederhäftighetsbetyg tillnarrat sig dels srån grosshandlaren C. 6. Lindberg härstädes hudar för en summa af 1,250 rdr. 55 öre och dels från grosshaudelsbolagot J. F. Silvander son hudar för 1,772 rdr. 92 öre. Förut hade han vid Westerås rådhusrätt undergått ransakning för de der i staden begångna förfalskningarne. Fromme erkände såväl vid denna ransakning som vid härvarande rådhusrätt, att han tillfölje af ekonomiskt obestånd, föranledt af misslyckade by, gnadsföretag, sett sig föranledd till bedrägerierna. Rådhusrättens slutransakning i detta mål ledde till följande utslag, hvilket i onsdags afkunnades: Fromme dömdes att mista äran och undergå 2 års straffarbete. Detta utslag skulle dock först underställas kgl. Göta hofrätts pröfning.

31 maj 1862, sida 2

Thumbnail