Göteborgsposten – 31 maj 1862, sida 1

— — —— — — nade han sändt hotande bref till mr Thiebault, men som denne var en man, begåfvad med stor kroppsstyrka hade han ej brytt sig om hotelserna vidare ån att han alltid gick beväpnad med en dubbelbös-a. En dag begaf han sig ut på sina egor och fram på aftonen befanns han, på det grymmaste sätt mördad, liggande på några tusen alnars afstånd trån sin egen port. En gosse, som passerade förbi, såg en man ligga i ett dike, men han vågade dock ej gå tram enär en hund stod och skällde öfver den liggande personen. Gossen visste ej hvad han skulle tänka, men tyckte att saken såg misstänkt ut, hvarföre han gick ull en närbelägen smedja, derifrån några personer kommo, körde undan hunden som fortfarande stod och skällde, och funno då till sin förfäran, att mannen var död. De hade till en början svårt för att igenkänna honom, enär ansigtet blifvit på det ohyggligaste sätt misshandladt. Hufvudskälen var dessutom klufven af en bredvid liggande spade, hvilken af det häftiga slaget brustit sönder. Detta sår hade varit sjelfva banesåret, men den som begått den ohyggliga gerningen hade dessutom genomskjutit den döde med dennes dubbelbössa, som han under sin vandring burit, och slutligen på det afsky värdaste sätt misshandlat honom. Flera personer hade varit i närheten, då mordet begicks, men som de ej hört något skrik, hade de ej närmare undersökt saken. Emellertid hade ett par personer just sett Halloran — den arrendator, som mr Thiebault uppsagt — aflägsna sig från stället. Då härtill kom att Halloran hotat mr Thiebault med att mörda honom så ansågos bevisen på hans brottslighet vara tydliga, hvarföre han af juryn fälldes såsom skyidig till mordet. Medan allmänheten ännu hade detta mord i friskt minne, begicks ett annat på en aktningsvärd arrendator vid namn Maguire, som några dagar förut öfvertagit en landtgård, från hvilken en annan arrendator vid namn Kennedy blifvit uppsagd med anledning af den oordentlighet han vid betalningen af sitt arrende visat. Kennedy hade flera gånger hotat Maguire, och ett par dagar senare vefanns denne liggande död på en åker nära intill sitt hem. Han hade bhfvit dödad med ett knifstyng. Kennedy är häktad för mordet, men ännu ej dömd; dock är allmänna ofvertygelsen den, att han är mördaren. Det nästa mord som slog Irland med tasa var det af en rik sabriksegare i Belfast vid namn Herdman. Han var allmänt aktad och tycktes ej böra ha någon fiende i verlden. En eftermiddag gick han ut att promenera tillsammans med en dam, och mötte dervid en person som begärde att få tala med honom. Herdman, som tycktes känna mannen, svarade dock att sådant ej var möjligt. Jag måste likväl tala med er, fortfor karlen. Då Herdman icke desto mindre gick vidare, framdrog mördaren en pistol, sigtade på mr Herdmans hufvud och sköt. Mr Herdman sprang några steg framåt, men förföljdes hastigt af den andre, som på honom afsköt ett nytt skott. Det olyckhga offret utropade dervid tull det honom åtsoljande frunumret. Jag är mördad, skicka efter min hustru! Fruntimret ropade på hjelp, och slutligen kommo några personer, men mördaren hade då redan springande aflägsnat sig. Misstankarne hado sästat sig vid en på obestånd kommen landtbrukare, hvilken var den mördades kusin och som mångfaldiga gånger blifvit hjelpt af mr Herdman. På sista tiden hade han ytterligare begärt understöd af sin kusin, men denne, som blifvit utledsen på att bispringa den oförbätterliga mannen, shade beslutat att sända honom med hustru