Göteborgsposten – 30 maj 1862, sida 1

De berättelser jag emottagit angående kalabrosarnes entusiasm under konungenr korta besök i Reggio öfvorträffar allt hvad jag hittills haft att berätta. De afskuro delar af kungens kläder för att bevara som reliker och gålvo äfven på andra sätt tillkänna den utomordentligaste entusiasm. Må ingen hånle åt detta. Visst är det sannt, att Victor Emanuel var personligen okänd för att i sitt sätt mera likna en soldat än en hofman. Men han har förlossat dem från en despotism, under bvilken de i ett halft ärhundrade darrat och suckat, och de hysa förtroende — en känsla som förut var dem okänd för — denne man, hvilken aldrig brutit sitt ord. Men vi vilja tillägga ännu några ord om prinsens besök. Det visar sig för hvarje dag att folket vill ådagalägga såväl för verlden som för den franske prinsen att italienaren Victor Emanuel ensam herrskar i italienska hjertan. Man är tacksam för hvarje hjelp, hvarifrån den nu också kommer, men utländskt inflytande i form af kontroll eller inblandning är ytterligt afskydt.