Göteborgsposten – 28 maj 1862, sida 1

M:me Vine, utropade lord Vane, vet ni om Carlyle dodat den eländige, som kallar sig Lenison? Det hade han bort göra! Han hade bort ge honom en kula i hjertat, om den skurken har ett sådant! Den oförskamde! att våga framställa sig som kandidat ansigte mot ansigte med Carlyle I För några år sedan skulle jag velat vara en man, för att få döda honom. Kände ni lady Isabel? — Ja .. nej ... ja! stammade den olyckliga qvinnan alldeles utom sig. — Hon var mor till Lucie, fortfor den eldige unge mannen ; jag tyckte om denna qvinna, och det är derföre jag älskar hennes dotter, ty hon liknar henne. När var ni bekant med henne? Träffade ni henne här? — Jag kände henne ej vidare än... än hvad jag hört talas om henne. — Ab, ni har således aldrig sett henne? Jag beklagar er derför. Men säg mig, fortfor lord Vane vredgad, skall Carlyle icke döda den usle Lenison? — Jag kan verkligen ej svara derpå, stammade Isabel; jag vill ej blanda mig i denna angelägenhet, Hon vände sig härvid hastigt om, för att kunna bättre dölja sin förvirring, och i det hon vinkade Lucie till sig, skyndade hon hastigt derifrän. Den unge Vane åter sprang efter sin far, som nyss gått in i slottet. På eftermiddagen bad mrs Carlyle lärarinnan att med Lucie göra henne sällskap till West Lynne, der hon tänkte göra åtskilliga uppköp. Lady Isabel måste, oaktadt den fruktan och förfäran hon rönte för att under vägen möta Francis Lenison, foga sig efter sin herrskarinnas önskningar. Alla