Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 2

ligen det ena för instrumentets begagnande till porslinsngn och det andra sör en vällugn. Det nu exponerade instrumcatet är, såsom vi här ofvan nämnde, i allo elegant och smakfullt, och i vissa detaljer framter det en finhet i utförandet, som vi ej sett öfverträffad. I detta afseende nämna vi särskildt den af hr Åderman utförda termometer med sin skala Egendomliga samlingar. En korrespondent från Petersburg till Aftonbladet berättar bland annat följande: För några dagar sedan hade jag tillfälle att bese det s. k. historiska vagnmuseum, som upptager öfre våningen i en särdeles smakfull byggnad, hvilken uppfördes åren 1857—1860 med en kostnad af 350,000 rdr och som tillika i samma rum som vagnarne innehåller en mängd dyrbara gobelins, hvilka blifvit restaurerade af den för sin stora skicklighet i Sverige välbekante hr Privat. Den historiska samlingen innehåller 55 praktvagnar, kalescher, faötons och slädar, hvilka tillhört Rysslands suveräner och bland hvilka Katarina II:s isynnerhet utmärka sig, öfverträffande allt hvad den rikaste inbillning kan upptanka i lyx, rikedom och konstnärlig prydlighet. Nästan alla äro helförgyllda, sirade med de rikaste bildhuggerier och målningar af Vatteau, Boucher och Gravelot, och invändigt höljda med sammet och siden. Den på en gång praktoch smakfullaste syntes mig den kolossa vagn vara, som år 1746 skänktes af Fredrik den Store till kejsarinnan Elisabeth och som, efter undergången restauration, år 1856 begagnades af den nuvarande kejsarinnan vid kröningen i Moskwa. Skulpturerna på detta ekipage äro utomordentligt rika och smakfulla, ryska vapnet är inkrusteradt i slipade stenar å vagnsdörrarne, och hjul-ekrarnes svängda form är högst smakfull och elegant. Ibland alla dessa praktfulla ekipager finnes äfven en faöton med sex platser, hvilken år 1775 skänktes af konung Gustaf III till storfursten Alexander; den vittnar om både vagnmakarekonstens, lyxens och smakens ännu ringa utveckling i vårt fädernesland vid denna tidpunkt, likasom om den goda tillgången af jern. Det märkvärdigaste åkdonet är Peter den Stores tvåsitsiga täcksläde, som helt och hållet är tillverkad af bans egna händer. Fönsterna äro af kattguld, i små oregelbundna rutor, insattade i jernbleck. Det hela är ytterst enkelt, klumpigt, massivt och utan prydlighet; en dugtig koffert befinnes bakpå för förvarande af reseeffekter. Ofantliga skåp förvara de rika seltygen, hvaraf de, som tillhöra förutnämnda kröningsvagn, lära kostat 80,000 rdr rmt och äro rikt broderade i guld på purpursammet. Det hela utgör en verklig praktsamling, hvartill ett motstycke knappt torde finnas. Bland de uppsatta gobelinerna, 64 till antalet, finnas flera högst dyrbara, såsom Mardochai triumf, Aurora, Natten, Kärleken, alla efter Guido Reni, Heliodors förjagande ur templet m. fl., af hvilka flere för närvarande pryda de förnämsta praktrummen i Fontainebleaus slott, under det de här äro placerade i ett vagnshus. De torde dock snart erhålla en värdigare plats. Industri för högadliga. I engelska tidningar läser man det egendomliga tillkännagifvandet af En högadlig dam att hon mot en summa af 5,000 pund är beredd införa hvilket fruntimmer, som det önskar och är hugad att betala penningarne, i den förnäma verlden. Helt såkert skall hon 1 England, der det är lika godt om fåfänga damer som annorstädes, men der man har vida mera penningar, än andra stackars dödlige, vinna många kunder, så att affären nog kommer att gå bra. Tystlåtenhet och diskretion utlofvas. Upptäckt bedrägeri. Då man nyligen i amerikanska kriget besköt fort Pulaski, sågs en officer bland de belägrande med mycken ifver biträda vid kanonerna. Han gaf artilleristerna föreskrifter om huru de borde sigta och sigtade ännn oftare sjelf, dock utan att göra något dugligt skott. Slutligen blef han af den officer. som egentligen hade befäl öfver kanonerna, bortvisad, ehuru han påstod sig ha order att se till skjutningen. Det uppdagades sedermera att den ifrige krigaren Jelf byggt fästet och dervid begått en mängd underslef, hvilka han fruktade skulle upptäckas genom skjutningen. Att något sådant skulle inträffa hade han, då han midt under djupa freden byggde fästet, aldrig kunnat föreställa sig. Som det nu var, blef fästet