Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 1

yttre verldens skull blifva så hedrad och erkänd, som en naturlig aregirighet kan göra anspråk på. Vi veta ej hur mycket denna id kan ba chance för sig, men vi tillåta oss med bestämdhet tänka det om Ericsson, alt, atven för det tall att Wihelm Erofraren skulle ha lust att fiska honom tör sitt grumliga vatten, den store ingenioren afslår anbudet och tillbakavisar enhvar frestelse af det slaget. Han behöfver ju ej precist göra det med oartighet. En annan ännu temligen löslig underrättelse är der om en i Petersburg upptäckt militärsammansvärjning vull tördel tör Polen. Man har ofta sagt i tråga om tyskarnes hem: liga eller oppna trakasserier med Danmark, att de vunnit sina bästa segrar i Köpenhamn; skulle man en vacker dag upptacka, aw Polen slagit sitt asgorande slag 1 sjelfva Petersburg? Vi tillstå uppriktigt, att vi tillsvidare icke våga betrakta detta rykte som annat, an en anka, men vi vilja dermed på intet vis haiva sagt, att saken är rentaf omöjlig. I detta Ryssland ske för ögonblicket så vidunderliga saker och ting, aw egentligen allt är möjugt. han der på allvar talas om en repcesentauf sorsattning för den ryska monarkien, så kan der snart göras hvad som helst. Och man bor erinra sig, att Polens fingrar i sjelfva verket äro långa; de hafva vuxit, under detta eviga famlande efter frälsning. De sträcka sig lonligen omkring åt håll, der man i allmänhet minst anar det, och kunde vi se de hemliga krafter, som 1 våra dagar på så många punkter at Europa (tag ett stycke Asien med!) torberedt nya forhällanden och ofverraskande händelser, skulle vi sakert komma att upptäcka mycket al Polen, der de slesta snarare vantat sig Ungern eller den tör likt och olikt beskyllue kejsar Napoleon, Positiva ankor äro de sorskrackliga saker, som hviskas om alsigten med den engelska slottans ullämnade krysstäg i Östersjön denna sommar. Om vi icke misstaga oss, kommer den i ett ytterst fredligt ärende och guden Amor torde blitva dess högstkommenderande. Med andra ord, den skall mofligen ötversora till Köpenhamn den unge prinsen al Wales, hvars snara sorbindelse med den lilla vackra glucksborgska prinsessan Alexandra börjar åter omtalas som så godt som algjord. Det är passande att den i hvad fall som helst är tillhands för att från Köpenbamns redd salutera vid eklateringsfesten, atven om prinsen föredrager att gora resan incognito öfver öarne eller via Kiel. Hela det glucksborgbeckska hofvet i Köpenhamn skall den nysslidno vintern hafva flitigt studerat engelska och det har berättats, — vi garantera ej sanningen deraf, det är måhända en al ankorna, — att prins-sadrens kock varit sänd til London för att på platsen studera hemligheten af en äkta engelsk plumbudding, med särskildt afseende fästadt på den väntade höge friarens ankomst. 0. 0.