Göteborgsposten – 15 maj 1862, sida 2

Article Image
tionen förevisas. Det finnes, utom denna, blott en enda dylik i verlden, ehuru den sistnämnde, såsom en engelsk tidning anmärker, har det felet att ej kunna prononcera det engelska ,th fullkomligt rent — ett fel, som andra europeiska nationer torde finna högst ursäktligt. Den talmaskin som på verldsexpositionen kommer att utställas tal ar icke allenast sitt ,modersmål, tyskan, (den hörer till österrikiska afdelningen), utan är äfven mäktig åtskilliga andra språk, hvarföre vi kunna hoppas att den äfven skall ha det vigtiga företrädet att kunna uttala nyssnämnde .th. — Man är mycket nyfiken att se huru denne talare, som ännu ej fått tillfälle att låta höra sig, skall komma att reda sig inför de millioner som besöka expositionen. Akademiskt. De offentliga föreläsningarne vid Upsala akademi afslutas i dag, d. 15 Maj. Majfest. Samtliga de studerande nationerna i Upsala skulle den 13 dennes gemensamt fira en enkel Majfest i botaniska trädgården. Gustaf Wasas födelsedag, d. 12 Maj, högtidlighölls af studentkåren i Upsala med tantåg och sång vid Wasabysten å slottets borggård. Dramatiska representationer hafva i Upsala gifvits till förmån för lingvistiska föreningen. De hafva, säger U.-P., funnit en lika talrik som af de väl anordnade aftonunderhållningarne lifligt intresserad och road publik. Rörande det med afseende på dessa spektakler särskildt författade tillfållighetsstycket Magister Lingqvist, eller En ny babylonisk förbistring kunna vi icke afhålla oss från att yttra, att detta stycke redan oafsedt på den lingvistiska föreningen är särdeles fyndigt, flerestädes qvickt samt framförallt mycket roligt. Något om fototografiporträtter. Ur en längre uppsats i detta ämne meddela vi följande: Den fotografist, som vill åstadkomma ett verkligen lyckadt porträtt, bör studera de speciela bristerna och de speciela skönheterna hos den person som sitter för honom och utröna i hvad ställning felen i ansigtet minst träda fram och det fördelaktiga mest gör sig gällande. Detta iakttager en artist, en man med betydande naturliga anlag och stor erfarenhet. Af några bland de bästa franska fotograferna göres det i hög grad, och at en hr Camille Silvy, som slagit upp sin atelier i England. Hr Silvy — och nästan han ensam i hela landet — tyckes inse den ofantliga vigten af skugga som en ingrediens i ett lyckadt porträtt. Detta är hans starka sida, kanske ännu mera än den smak han ådagalägger i ställning, drägt och bisaker. Dessa sistnämnda äro vigtiga elementer i hr Silvys porträtter, men den utmärkande förtjensten hos dem är det goda valet af dager och skugga. Det är alldeles förvånande, att detta icke mera tages i betraktande af fotograferna. Deras procedur är helt enkelt en fråga om ljus och skugga. Det är ljuset som gör att ett porträtt frambringas. De mer eller mindre mörka skuggfläckarne förhindra blott att visitkortet är endast ett stycke hvitt papper. Dessa skuggfläckars form är sannerligen af högsta vigt. Det är föga kändt — och när det blir det skall man få vackrsre fotografier — att en dager som faller ned öfver den sittandes hufvud, är den mest vanställande man kan tänka sig, och att ett ansigte, som så belyses, omöjligt kan visa sig till sin fördel. Nu är dagern hos de vanliga fotograferna spridd öfver hela deras glasrum, men kommer förnämligast uppifrån, så att ögonen visa sig i två mörka hålor af skugga, under det att en svart fläck ses under näsan, hvarigenom spetsen af denna del af ansigtet kastas upp mot höjden och får utseendet af en isolerad knapp, åt hvars fulla omfång den vidsträcktaste rättvisa göres, hvilket få personer tåla vid. Denna dager uppifråa förstorar skoningslöst de påsar, som mången har alltför utbildade under ögonen och hvilka icke äro kännetecken på idealet af mensklig skönhet, under det att — då fråga är om trantimmer — ett slags ränna å ömse sidor om munnen förenar sig med hakans skugga likasom ett Vandykeskägg. För fruntimmersporträtter är inläggandet af skönhet och icke af karakter så mycket som hos en man, något som ej får förglömmas. Den sig hos Crosbys. Efter Den är ingenting, i jemf

15 maj 1862, sida 2

Thumbnail