Göteborgsposten – 14 maj 1862, sida 2

mekaniska verkstad i Stockholm; dernäst Upsala år 1821, 2:ne år 1822, 1 år 1823, 1 år 1826, 2:ne år 1828, 2:ne år 1831, 2:ne år 1832, 3:ne år 1834, 2:ne år 1835, 6 år 1836 och 1 utan angifvet byggnadsår. För år 1837 caknas uppgift, men under de följande åren har Sveriges ångbåtar på följande sätt stigit i antal: år 1838 funnos 42, 1848: 54, 1858: 179, 1859: 193 och 1860: 203. För tidrymden från 1836 tillochmed 1860 har sålunda tillökningen i antalet ångbåtar utgjort nära 746 procent; ångfartygens hästkrafter ha samtidigt ökats med öfver 833 procent. Då under samma tidrymd tillokningen i samtliga svenska fartygens antal och lästetal varit resp. 77 och 142 procent, visar det sig huru betydligt större tillväxten varit af ångbåtsflottan ensam. Att denna tillväxt härrört dels af ångans allt större användande såsom fortskaffningsmedel, dels af en alltjemt ökad trafik, kan visserligen icke bestridas, men den starka progressionen i antalet ångfartyg under senaste årtionde torde dock numera få anses ofverstiga hvad det verkliga behofvet kräfver, hvilket ock synes af det fallande i värde, som ångbåtsaktier i allmänhet de sista åren undergått. Rikets ständers bank hade under förra året 2,624,563 rdr 7 öre i inkomster och tillfälliga vinster. Härifrån afgå dock ränteutgifter, förvaltningskostnader, välgörenhetsbidrag och förluster, 525,440: 71, så att vinsten för året (den omtvistade bankovinsten) uppgick till 2,099,122 rdr 74 öre. Vid årets slut var balansen (tillgång och fordringar utöfver skulderna) 27,614,686 rdr 33 öre, deraf grundfond 15 millioner. Bland inkomsterna år 1861 må upptagas (i jemna tal): 340,000 rdr för fastighetslån, 88,000 rdr för kreditiv (manufaktur och jernkontorets diskonter), 193,000 rdr för försträckningar till filialbankerna, 376, 000 rdr för räntebärande papper, 702, 000 rdr för handels-och näringsdiskonten och 409,000 rdr för allmänna diskonten samt 515,000 rår tillfälliga inkomster och kapitalvinster, hvaribland 365,000 rdr för vexelhandeln. Om ekplanteringarne å Wisingsö yttras följande i skogsstyrelsens nyligen afgifna berättelse för förra året: Sedan K. M:t 1830 anbefallt nedsättandet af en ekplanteringsstyrelse, hvilken 1859 förenades med skogsstyrelsen, har i och för ekplanteringen å Wisingsö under åren 1831—1860 utgifvits tillsammans 262,916: 24, hvaremot Wisingsborgs kungsgårds afkastning under samma tid uppgick till 228,969: 2. Skilnaden 33,947: 22 har betackts dels af den behållna afkastningen af Bispmotala åren 183 1—38 (16,341: 36) och dels af de för ekplanteringsverkets räkning i Riksgäldskontoret innestående medel. Då tvifvelsmål försports angående möjligheten att å Wisingsö uppdraga duglig ekskog, bar styrelsen låtit härofver verkställa noggranna undersökningar, hvilkas resultat ingifvit grundade förhoppningar att planteringarne skola under ändamålsenlig behandling i framtiden lemna ett tjenligt virke for det med dem afsedda syftet. Dock hafva några ställen å den till Wisingsborg hörande marken funnits mindre tjenliga till ekkultur, ehuru i allmänhet en mera passande ort af den betydliga ytvidd som Wisingsborg svårligen kunnat utväljas. Som likväl eken ej lämpar sig för uppdragande i rena, oblandade skogsbestånd, har styrelsen sökt afhjelpa detta misstörhållande genom meddelad föreskrift om uppdragande af för markens beskuggande och ymnig humusbildning passande trädslag mellan de i rader stående ekarne, bland hvilka åtminstone de yngre härigenom hindras från att längre ned på stammen utskjuta sidogrenar, hvilkas afhuggande hittilis på de redan försigkomna ekbestånden onekligen tillfogat dem någon rötskadaSedan planteringarne nu till största delen äro verkställda, anses kostnaderna hädanefter skola betäckas af de inkomster, som derifrån erhållas, då arbetena böra kunna till största delen utföras af kungsgårdens torpare. Militärvetenskapliga föredrag hållas i Stockholm af löjtnant Mankell för dervarande skarpskytteforening. Det föredrag, som d. 9 d:s hölls, rörde de enklaste grunderna för taktiken. A.-B. redogör på följande sätt för detsamma: Till en början vidrördes de egenskaper hos terrängen, som göra att dess beskaffenhet har ett så väsendtligt inflytande på stridens gång, neml. att den kan skydda,