Göteborgsposten – 10 maj 1862, sida 1

lit allmänheten på läppen. Göteborg d. 10 Maj 1862. Fabriksoch Handtverksföreningarne härstades hafva hos Kongl. Kommerskollegium föreslagit nedannämnde personer till erhållande af resebidrag för besökande af Industriexpositionen i London: Fabriksföreningen: maskinarbetaren Anders Andersson, modellsvickaren E. Eriksson, tabriksidkaren F. Toren, tabriksidkaren Petrus Andersson, sabriksidkaren T. M. Greifte, byggnadskonduktoren S. Lindskog och särgaren M. Jungqvist. Handtverkssöreningen: Bleckslageriidkaren Hammar, målaremastaren C. J. Ahlin, sadelmakaremastaren N. P. Holmberg och snickaremästaren Aug. Bark. Till auktionsmäklare här i staden har Magistraten antagit tf. d. handelsdokhållaren Anders Svensson. Borgare-ed atlades i går inför Magistraten at landtbrukaren Johannes Jonsson efter vunnet burskap å minuthandel här i staden. Dödsfall. En lofvande konstnär, som en längre ud uppehållit sig härstädes, marinmålaren Arnold Plagemann afled i gär efter en långvarig sjukdom, i en ålder at 36 år. Den bortgångne, som var född på S:t Barthelemy, hade genom svitt flärdtria och öppna väsen torvärtvat sig ett stort aatal vänner, af hvilka några med ädel uppoffring under sjukdomen egnat den lidande en omsorgsfull värd. Säsom konstnär var Plagemann ej at första rangen, men i alla hans arbeten spårar man en rask uppfattning och teckning, en trogen kännedom om sjölitvet och dess många såväl poetiska som prosaiska sidor och ett lyckligt val at färgerna. Hr Plageman arbetade med ovanlig lätthet och små tilldragande sjöstycken riktigt skakade han ur armen. Hans sista tafla står ännu ofullbordad på staffliet; man har sagt oss, att den var ämnad soreställa ett fartyg, som nalkas kusten och destinationshamnen. Hans egen ande, nyss en seglare på jordlifvets oroliga böljor, har nu lupit in 1 hamnen, hvarest den eviga friden. råder, och der är den numera säker, ty ankarbotten är den bästa. Taflan står ofullbordad, handen är domnad, ögat lyckt, men anden lefver ett evigt lif. Sielfmord. I onsdags afton befanns att vedsågaren Svante Andersson afhändt sig lifvet genom hängning på vinden af det hus han vid Kungsgatan bebodde. Omkring kl. 6 på aftonen hade han begifvit sig upp på vinden, der man ansåg honom vara sysselsatt med att laga sina verktyg. Då hans piga infann sig, påträffades han hängande i ett vid takbjelken fästadt rep. Andersson, som befann sig i goda omstandigheter och ej var begifven på dryckenskapslasten, har ej, såvidt bekant är, haft den ringaste anledning till ett så förtvifladt beslut. Afven ett annat sjelfmord har förmodligen blifvit begånget igår natt. Vi säga förmodligen enär det vapen, hvaraf den döde ljutit döden, ännu ej blifvit återfunnet I går morse befanns nemligen en person liggande 2—