Göteborgsposten – 9 maj 1862, sida 2

unga hammaren, hvars slag skakade hela huset; vi sågo plåtarne blifva hyflade och glätade af maskiner, hvilka skuro dem lika lätt som det varit mjuk ost, så att man endast af upphettningen utaf de afhyflade jernspånorna kunde sluta till det öfvervunna mot-si ståndet; vi sågo de ofantliga jernstycken tilldanas, hvilka skulle blifva köl och akterstäf; huru jernet vandrade genom långa rader och valsar för att få formen at spant till skeppssidorna, samt slutligen sjelfva det kolossala skeppsskrofvet af Minotaurus, till hvilket allt detta skulle användas. IIjulena surrade, hamrarne dånade, elden och det glodande jernet kringkastade gnistrande eldstjernor, under det arbetarne, med skärmar för ögonen tumlade om med de glödande massorna, behandlande dem med långa jerntänger. Det var ett hemskt och döfvande skådespel, men utomordentligt intressant och imponerande. Något för s. k. konstkännare. I Varnhagen v. Enses utkomna dagböcker berättas fölande: Goethes mor hade en gång för sin son beklagat sig öfver, att man så ofta visade henne målningar, utan att hon visste hvad bon skulle yttra om dem; hon bad honom derföre säga henne något, med tillhjelp af hvilket hon kunde reda sig ur förlägenheten. Goethe svarade: när man visar er en målning, min mor, skall ni någon stund uppmärksamt betrakta densamma och derefter med eftertryck säga: Das macht seinen Effect!, och alla skola anse er som konstkännare. Egendomlig förfalskning. Från Köpenhamn berättar danska Dagbladet: I Banken skall i dessa dagar ett besynnerligt bedrägeri vara upptäckt. Bedragaren har nemligen genom att ritva ett smalt stycke från hvardera af 20 st. hundradalerssedlar och åter klistra dem samman, erhållit som vinst en hundradalerssedel, hvilken han fått invexlad i Banken. Man förmodar att dylikt förfarande äfven blifvit användt med femdalerssedlar. Köpenhamns Sommartivoli skall öppnas för allmänheten nästa söndag d. 11 d:s. Arbetskrisen i Belgien. Hungerskrisen bland spinneri-arbetarne i Gent är tyvärr fortfarande i tilltagande. 2,000 francs äro dagligen nödvändiga, för att blott från hungersdöden rädda de arbetslösa familjerna. Hela landets deltagande ger sig på det kraftigaste tillkänna, och äfven från främmande länder lufly ta talrika bidrag. Så har t. ex. Garibaldi, krigets och fredens hjelte, skickat 100 fr. för samma ändamål till borgmästaren i Brissel. I Briässel har gifvits en monstre-konsert af samtlige dervarande musik-kårer till förmån för dessa arbetets eller rättare sysslolöshetens martyrer, hvilken konsert inbringade nära 20,000 francs. Fruktansvärd upptäckt. azette de France har från Rom erhållit en skrifvelse, i hvilken på fullt allvar lemnas följande absurda tillkannagifvande: Bland massan af främlingar, hvilka förnärvarande uppehålla sig i Rom, finnes ett fullkomligt organiseradt regemente Garibaldister. Victor Emanuel skulle på sin väg till Neapel hemlighetsfullt och förklädd insmyga sig i staden till gudstjensten i S:t Peterskyrkan. Vid ett gifvet tecken skulle konungen afkasta sin förklädnad, det garibaldiska regementet, hvilket blifvit på ett strategiskt sätt fördeladt bland massan skulle ögonblickligen sluta sig ull honom, dolkarne skulle dragas och Italiens konung föras till Kapitolium.