Göteborgsposten – 3 maj 1862, sida 2

J41 RA Se Rev of RPS ON nn an har helt nyligen uppfunnit ett nytt slags nderkjol, som är en förtviflan för medelmåtigt förmögna damer, hvilka sätta en ära i att ä sig bära parisermodets senaste uppfinninar. Under en balklådning framkallar denna inderkjol en tjusande effekt, i synnerhet i emförelse med krinolinerna. Denna under vara kjol, efter kejsarinnan benämnd Åjupon Hugenie, är i de flesta fall förfärdigad af kamyrikmusslin, så att tvätterskorna ej kunna stärka den nog mycket. Den är på det vilaste stället sex alnar i omkrets och är beäckt af nio volanger af ännu större vidd. Den lägsta af dessa volanger äri sjelfva verket knappt mer än en linning; den andra, å tum längre och betydligt vidare, betäcker helt och hållet den första; den tredje gör på samma sätt med den andra och så vidare tills Jen nionde faller öfver alla de andra och nästan betäcker dem samtlige. För att detta slags kjolar skall nå höjden af kejserlig elegans måste hvar och en af volangerna vara kantstickad liksom en frumtimmers näsduk och den yttersta dessutom betäckt af dyrbara broderier. Denna uppfinning skall, såsom det uppgifves, vara gjord enkom för att gifva arbete åt de många sömmerskor, hvilka till följe af symaskinens allmännare användande sakna förtjenst. Ett sådant slags arbete kan nemligen blott utföras af menniskohänder. Kejsarinnans nya underkjol är således beräknad dels på att bli en exklusiv institution, omöjlig för andra än rikt folk, och del på att för de fattiga sömmerskorna blifva hvad boulevardernas och de nya gatornas anläggning äro för blusmännen. Att hänga bagarn för smeden. Till påfliga regeringens andra behagligheter hörer såsom bekant äfven den, att ingen efter mörkrets inbrott kan utan fara för lif och egendom våga sig ut på Roms gator. För kort tid sedan hände det att en fransk officer, som en afton gått ut i civildrägt, blef ofversallen af tvenne banditer, hvilka fullständigt utplundrade honom, utan att han på något sätt kunde göra motstånd. Officeraren begaf sig ursinnig upp till sin öfverste ; denne blef icke mindre ursinnig och gaf genast befallning om att arrestera — rötvarne? Nej ingalunda, men deremot officeren, som ofverträdt krigsartiklarne genom att gå ut om altonen utan vapen. Återtagande af ett uppbringadt fartyg. I engelska tidningar lases en egen berättelse om ett sydstatsskepps märkliga öden. Det var förut tillhörigt engelsmän, men egdes nu af amerikanare och hade blifvit upp: bringadt af ett nordstatskrigsskepp i närheten af Charleston. Största delen af besättningen blef skickad i land till Florida, men kaptenen. mr Wilson, stewarden och kocken fingo blif va qvar på fartyget. En nordstatslöjtnant vIiC namn Stone och en besättning af 16 man sat tes ombord för att föra skeppet till en nord statshamn. Kaptenen fattade genast beslute att om möjligt återtaga skeppet samt föra de till någon engelsk hamn. Han frågade koc ken och stewarden om de viile bjelpa honon i detta företag. Den ene af de båda bifol det djerfva förslaget men den andre tvekade Slutligen gick älven han in på att vara kap tenen behjelplig. Kaptenen funderade mycke på något medel att verkställa sitt uppsåt, me utan att kunna uttänka en plan. Ett til lälle erbjod sig dock oförmodadt och kaptene begagnade det genast. Styrmannen låg oc sof i sin kajuta dagen efter fartygets npp bringande och kaptenen beslöt att först to! säkra sig om honom. Kocken och stewarde voro beväpnade och fingo instruktioner kaptenen angående hvad de hade att iakttag Fågra kläder kastades öfver styrmannens hu vud och kaptenen lade under tiden handklo var på honom. Han hindrades från att skril genom en munkafvel som genast lades i har mun. Kapten Wilson begaf sig derefter åt upp på däck och frågade i samiljer ton löjt Stone, hvar de voro på sjökortet. Kapt nen bad löjtnanten, som svarade att de vo i närheten at Cap Hatteras, att han skul för honom närmare utpricka läget på korte Löjtnant Stone följde kaptenen ned ikajuta borren stängdes, efter det att äfven kockt och stewarden inträdt. Kapten Wilson frar drog då ett jernstycke hvarmed han bevä nat sig och befallde löjtnant Stone att unde kasta sig det man lade på honom handkle var och munkafvel. I närvaro af den öfve lägsna styrkan måste kaptenen underkas A hvilket Joyce kunna säga er, kvar sjelfva Hin I ni talar om.