Göteborgsposten – 1 maj 1862, sida 1

nationala hjeltars äfventyr och bedrister. Japaneserna äro passionerade älskare af teatraliska föreställningar. I de större städerna gifvas vanligen hvarje afton trenne pjeser, och förestallmngarne vara från esterunddager ull midnatt. Damerna tyckas i synnerhet alska teatern, ty de hålla tappert ut hela ti den och ömsa ofta toalett 2 a 3 gånger under representationen. Gamla holländska skristställare be-kritva med stor hanforelse det ly-ande skådespel som en fullt besatt japansk teater förskaffat dem och kunna icke ullräckhigt tramhålla det utomordentliga behag som utmärker det tacka konet i Japan. Det kunde hår vara platsen att beteckna den ställ ning som qvinnan intager inom japanesiska samhället, ty det gilves knappast någon battre måttstock för ett samfunds allmänna bildning. Qvinnan är der mannens like och täflar med honom i andlig utbildning. Personer som tillbragt längre tid i det holländska faktoriet i Nangasacki skildra de japanska damerna såsom särdeles intagande och eleganta och till och med äldre holländska författare råka 1 extas då de beskrifva det täcka könets i Japan fullkomlighet och husliga dygder. Man kan häraf draga en gyunsam slutsats angåeude det sallskapliga litvews tillstånd på Japan. Ett godt tecken derpå är älven av qvinnorna icke liksom i Turkiet och öfriga asiatiska länder instängas utan kunna deltaga i alla anständiga nöjen, och att den japanske gentlemannen helst söker förströelse der, hvarest damer kunna bidraga will att oka nöjet. Det påstås dock att de japanska damerna, 1 analogi med deras europeiska systrars smak för kaffesällskaper, anse som ett stort nöje at! samla sig till thedrickning och — sqvaller. Vare härmed huru som helst, de japanska damerna ha stor lust och äfven stor talent för att roa sig. Detta bekräftas af alla. Men de finna deruti understöd hos männerna. Deras festdagar äro likaså många dagar för offentliga förlustelser, och det är sörjdt för att de hvarken blifva få eller sällsynta. Forutan en mängd mindre, firas 5 stora fester om året; den betydligaste af dessa är Matsuri eller lampfesten, hvilken firas i slutet af augusti och varar i tre dagar. Den helighålles af japaneserna till minne af deras dods och af glädje att åter tratfa dem, ty de tro att de döde blott en gång om året besöka sina efterlemnade på jorden och att de, ehuru osynliga, tillbringa tiden från den ena qvällen till den andra hos dem de ha kärast. Man kan tänka sig, att allt möjligt göres, på det att denna korta vistelse mätte bli de älskade andarne behaglig. Musik, sång och munterhet höres från alla kanter, millioner färgade lampor uppfylla trädgårdarne och spegla sig i de förtjusande insjöarne på hvilka det i Japan finnes så god råd och som genomkorsas af brokiga, i allehanda fantastiska former bygda gondoler. Vanligen är vädret vid denna tid vackert och mildt och gynnar alltså denna fest, hvilken i glans och poesi skall öfverträffa allt hvad man i denna väg hört beskrifvas från andra sydliga länder, (Slut i nästa N:o.)