Göteborgsposten – 29 april 1862, sida 1

Verldsutställaingen i London. Ur Times för d. 25 d:s meddela vi föl jande: Förmodligen har det aldrig sunnits et mera gigantisk illustration till arbetets mak än den, som visas al de dagliga framstegei inom exposiuonsbyggnaden. Betraktad blot som en industriutstallning skulle den nu be skådas med dess tusentals arbetare af hvar je slag och handtverk, från den skulp terande artisten till muraren, alla bråd skande, alla ansträngande sig för att utför sina individuela goromäl, alla arbetande mer en sådan oaflåtlig iharuighet och besparing af tiden, att de för hvarje timma som forfly ter forändra utseendet inom hvarje del a byggnaden. Hvad som på morgonen blott ä grott betecknadt som en utställares plats ä öre qvällen en trote eller väl anordnad ex positionsplats, och från solens uppgång til dess nedgång är hela bikupan sysselsatt. År betet har biitvit så väl fordeladt att man kän ner med sig det man till 1:sta maj kan vänt: alt lå se någon ordning i detta kaos at pack lårar. Hvarje dag visar att denna verldsut ställning skallbli vida ofverlägsen de töregående Hvarje klass erkänner sig ofverraskad af hvac de andra utsort. Hvarje land likaså. Frank rike säger: Vi visste hvad vi sjelfva ämna de utratta, men vi visste ej att Preussen och Osterrike skulle visa sig så starka. Porslinsarbetarne förvånas öfver metallgjutarne, ma skinfabrikanterna olver vafnaderna, Sheffielo öfver Birmingham. Hvarochen synes blot tänka på sina egna stratvanden för att nå rullkomhgheten, ehuru ingen tyckes ha be. tankt att andra varit ledda af samma motiver. Den utländska afdelningen af exposi tionen ligger nu betydhgt efter den engelska, men skall troligen nägra dagar efter exposluonen ha tagit igen sim skada. Eu fel är att man vid ornering af expositionsplatserna använder en mängd förgyllningar och bjerta färger, som gora att desammas utseende totalt tördertvas och står ) skarp kontrast med den goda smak, som utmärker sjelfva expositionsartiklarne. Understundom händer det dock äfven att de senares utseende genom något misslyckadt arrangement går törloradt. Ett ibland de mest slående cxemplen härpå är följande. Såsom förut någon gång blifvit nämndt ba herra Naylor Vickers i Sheffield exponerat en vacker uppsättning af gjutstälsringklockor. Den största af dessa väger 120 centner. Man bar sedermera företagit sig att måla dessa klockor ultramarinblå och till en del förgylla dem. De ha nu förlorat sin karakter; man ser ej den fina gjutningen och de likna mera papiermachearbeten än något annat! Den stora orkestern under östra dömen är afslutad och draperad med ett skarlakansrödt täckelse, något för ljust för dömens öfriga dekorering, men på ett angenamt sätt tramhållande orkesterns storlek och form. Som det befunnits att sången skulle skadas af det :i0