Göteborgsposten – 26 april 1862, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. loliskammaren. En högst bedröflig scen förekom igår i poliskammaren. En ättaårig gosse, son till en hederlig arbetare här i staden, stod anklagad för att tre särskilda gånger ha från en madam stulit penningar till ett sammanräknadt belopp at 30 rdr. Han hade på ett eller annat sätt skaffat sig nyckel till nämnda madams rum, letat reda på de under en soffdyna gomda byrånycklarne och derefter ur byrån tillgripit penningarne. Detta barns sinne var så hårdt att det först efter mycken aga kunde förmås erkänna stölden; men hvad beträftade att erkänna hvar de sista gängen stulna penningarne, hvilka han omöjligt kunde ha gjort ända på, af honom blifvit gömda, ha hvarken goda ord eller sträng aga förmått honom ut bryta den förhärdade tystnad han iakttagit, så snart det blifvit fråga om stöldeu. ÄAfven i pviiskammaren i gär kunde han ej förmås att yttra något. Det var en djupt upprörande syn att se detta barns iskalla halsstarrighet. För den bedröfvade fadren, som väl med skäl flera gånger frågat sig hvad det skulle blifva af denne åttaåring, hvars elakhet redan längt tore nyssnämnda stölders begående varit honom bekant, måste det kännas som en tröst att af polismästaren få emottaga löftet att barnet med det snarasto skulle intagas på räddningsinstitutet på Hisingen. — Åter har ett barnamord här i staden blifvit förötvadt. En qvinsperson vid namn Anna Arfvidsson, 28 år gammal, som på senare tiden bott för sig sjelf och derunder försörjt sig med tvätt, är den som denha gång begått den onaturliga och hemska handlingen. I början af denna månad hade hon rest ut vill en bekant på landet. Då hon påskdagen på aftonen hemkom, framfödde hon barnet på gården till det hus i Haga der hon hade sitt hemvist. Barnet hade gifvit några svaga rop ifrån sig, hvarefter hon qväft det med en trasa, hvars ändar hon stoppat in i barnets mun. Då hon vid återkomsten hit till staden gick förbi Allmänna Sju huset hade hon ämnat att gå dit upp för att framföda barnet, men afskräcats derifrån at den tanken att hon måhända för detta ändamål borde ha prestbetyg, något som hon för tillfället ej hade med sig. Hon hade derföre gått vitare och vid hemkomsten begått brottet. Hon var ej särdeles sjuk efter nedkomsten, hvarföre hennes värdtolk ingenting märkte; men en flicka af hennes bekanta, som visste henne vara hafvande och trodde att hon under sin vistelse på landet gjort sig af med sitt foster, hade anmält saken för en polisbetjent. Vid företagen undersökning i Anna Arfvidssons bostad påträffades barnet — en flicka — liggande i ena ladan i en henne tillhörig dragkista, hvilken stod i en vedbod. Anna Arfvidsson uppgaf att hon redan i oktober månad besökt en barnmorska, fru Möller, boende i någon af förstäderna, för att få ett medel att fördrilva sitt foster. Till vinnande af detta ändamå tick hon, enligt sin uppgift, af fru Möller åtskilliga piller, droppar m. m. hvilka artiklar hon i trenne poster betalade med 27 rdr 50 öre. Då hon likvä