Göteborgsposten – 26 april 1862, sida 1

— Hvad tänker ni på, mylady? utbrast Susanna; väga er ej längre, jag ber er; om ni kommer fram till trappan, skall ni säkert gripas af svindel och kanske falla utför. Hör mig, sätt er åter på er vanliga plats, så skall jag gå och bedja den främmande herrn stiga upp. Hvad gör det, att ni mottager honom här? Han är icke någon ung slok, hans hår är redan grått och han tyckes ha sina femtio år på nacken, Dessa ord afkylde plötsligt Isabels hänförelse; hennes hjerta upphörde att slå och ett smärtsamt leende krusade hennes läppar. Huru kunde hon väl eckså ett enda ögonblick tro, att det var Carlyle, som kom för att besöka henne? henne! Då hon nu icke mera visste, hvad hon skulle tro, föreställde hon sig att det möjligen kunde vara någon kommissionär från Francis Lenison, som fått i upparag att lemna henne penningar. Denna tanke upprörde henne häftigt. — Gå, sade hon till Susanna, gå och fråga den främmande om hans namn och sök att få reda på, hvarifrån han kommer. Susanna försvann, för att uträtta detta uppdrag, och kom snart tillbaka, åtföljd af den besökande. Hade hon bedt honom stiga upp, eller hade han ansett sig kunna på sig taga ansvaret för att han nu inställde sig hos lady Isabel, det veta vi icke. Men säkert är att han stod der bakom! amman. Så snart Isabel häftade sina ögon på honom, öfverhöljdes hennes ansigte med en djup rodnad af blygsel och hon dolde ansigtet i sina händer. Den nykomne var ingen annan än lord Mount Severn. — Och huru har ni lyckats få reda på min tillflykts