Göteborgsposten – 19 april 1862, sida 1

— —— — ——A—pä— qvinliga band, till den blixtrande diamanten, hvarom jag förut talat för er. Carlyle och Barbara iakttogo den djupaste tystnäd. De j tänkte båla på hvad beslut man belst borde fatta. i — lör mitt rål, sade slutligen advokaten; ni skall ej slemna denna trakten, ni skall bo en eller ett par dagar här i grannskapet, för att hjelpa oss till att upptäcka den ifrålgavarande personen, Om ni får återse honom, skall ni följa honom tätt i spåren och söka taga reda på, hvar han bor. — Men hvad tänker ni på, mr Carlyle? huru skulle det väl gå med mig, i händelse jag blefve upptäckt? . — Lugna er och var utan oro. Så förklädd som ni är, skall man omöjligen kunaa känna er igen. Efter så mänga års förlopp tänker dessutom ingen mera på er. I Men Richard var alltför rädd att låta öfvertala eig. Han inskränkte sig till att lemna signalementet öfver den person han mött, och sedan han, dock icke utan stor tvekan, samtyckt till att uppgifva för Carlyle det ställe i London, der man i händelse af behof skulle kunna skicka honom ett bref, skyndade han med snabba steg bort. i Carlyle och Barbara följde honom en stund med blicken, och sågo honom så småningom försvinna i skuggan bakom en krökning af vågen. t — Barbara, återtog Carlyle, nu skall jag följa er tillf baka hem. i — Det kan jag icke tillåta; det är för sent och ni s måste vara mycket trött. hr — Hvad tänker ni på, mitt barn? var säker om, att I