Göteborgsposten – 17 april 1862, sida 2

kust, inskeppats i Triest, och hon har derföre i vederbörlig ordning hos preussiske ministern i Turin, som äfven öfvervakar Österrikes angelägenheter, klagat höröfver. Det skall bli af visst intresse att få se, hvad österrikiska regeringen kan förebära till sitt försvar. Italiens inrikesminister har till prefekterna utsändt ett ganska kraftigt cirkulär, hvilket sannolikt skall beteckna att regeringen ej vill understödja de excesser, till hvilka det ultra radikala partiet ofta gör sig skyldigt, på samma gång det äfven skall vara en förklaring gentemot utlandet, att regeringen trånsäger sig hvarje forebråelse för hemlig medverkan i den häftiga agitationen. Det är ett steg af försigtighet och af omständigheterna väl betingadt. Ministern säger i nämnde cirkulär: Italiens politik bestämmes af iderna om national enhet och frihet. De män, som aflösa hvarandra i regeringen, kunna icke vara oense om annat, än om den grad af frihet, landet kan tåla. Det nuvarande kabinettet tror, att landet ännu länge skall njuta af alla de genom författningen garanterade frioch rättigheter. Regeringen skall iakttaga en försonlig politik, men hon skall äfven använda alla tjenliga medel, för att energiskt undertrycka hvarje försök att inskränka hennes rättigheter. Den preussiske inrikesministern von Jagow har utfärdat ett märkligt valcirkulär för Posen, hvilket talar mera än något annat om vidden af det undertryckningssystem, Preussen anser sig tillstandigt att utöfva i sin polska provins. Det heter nemligen i detta cirkulär att embetsmännen, i betraktande af provinsens egendomliga förhållanden, medgifvas rättighet att välja hvilken de vilja, ja, det finnes icke ens något hinder för dem, att understodja en kandidat, som röstat för motionen om budgetens specialisering, alltså efter regeringens uppfattning för en demokrat; men de få icke för någon del rösta på en polack, ty staten är en tysk stat och embetsmännen skola derföre först och främst anse ig som tyskar. Detta cirkulär har väckt stort uppseende i Posen, och skall sannolikt göra det öfver hela Europa, som väl minnes tyskarnes skrik om Sleswigs törtryck! Vi nämnde i går, att Joniska Oarnes lagstiftande församling besvarat den engelske lord öfverkommissariens tal vid öppnandet med en adress, hvari den begär Öarnes införlifvande med Grekland. Kommissarien bar nu tillrådt församlingen att icke förhandla om denna fråga, ty England har med protektoratet äfvenledes tagit vissa rattigheter och förpligtelser. — Det är ett märkligt faktum, att denna församling ständigt hvarje år återkommer till denna begäran al en införlifning med Grekland, och att England lika stadigt svarar, att detta ej låter sig göra. Vi torde en annan gång få skäl att närmare återkomma till detta ämne, hvilket bar djupare liggande orsaker, än man vid ett ytligt betraktande skulle tro. För lugnets upprätthållande i Turkiet hafva alla makterna i Europa, utom Frankrike (och Ryssland?) bifallit, att turkiska trupperna inrycka i Montenegro, hvarföre Omer Pascha erhållit ordre om att oförtösvadt börja operationerna.