Göteborgsposten – 16 april 1862, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. En torpare vid namn Olaus Andersson från torpet Graukärr under Gräfsnäs anlände i slutet at torra veckan hit ull staden. Han hade då med sig sitet smör tör att sälja och fick det ganska riktigt laldt. Efter att i lördags eftermiddag ha varit inne i en bod vid norra Hamngatan och vexlat en femriksdaler, upphanns han på gatan af ett par ynglingar som ulltalade honom. Som han dock ej hade lust att spraka gaf han dem iutet svar. Poykarne gingo förbi, men vände snart åter om och tilltalade nouom på nytt, frågade om han hade smör att sälja och gingo derhän i vänskaplighet att de började omsamna och klappa honom. Olaus Andersson, som i början trodde att pojkarne ville drifva gack med honom,. ledsnade snart vid deras karesser och stötte dem ifrån sig. Några ögonblick derester kom han att tänka på sin portemonnä, på hvilken det ej var omöjligt att hans båda unga vänner haft sina afsigter. Då han kände efter, befanns deuna också ganska riktigt vara borta. För sent på det klara med pojkarnes mening erinrade han sig nu att han känt deras händer emellan sin rock och sin väst. Han såg sig omkring efter de båda tjufvarne, men de voro nu försvunna. Som de emellertid ej kunde vara långt borta förmodade han, att de tagit sin tillflykt in på en närbelägen gård, dit han genast skyndade. Der stodo de båda gokarne ganska riktigt och han tillfrågade dem nu, om de tagit hans portmonnä. Härpå svarade de naturligtvis nej, och den ena förklarade genast att han skulle gå etter polis för att klargöra sig från en så nedrig beskyllning. Till en början höll Olaus Andersson fast i den andre; men som ban kom att tänka på, att den hvilken gått etter polisen troligen varit den angelägnaste att slippa ifrån honom, skyndade han sig etter denne. Då han kom ut på gatan såg han ingen till. I en närbelägen husport fick han dock veta af en madam, att en pojke ögonblicket förut gått upp i detta hus och ännu befann sig der. Etiter att ha fått en person som höll vakt i porten, skaffade Olaus Andersson reda på en poliskonstapel och då han med denne anlände, kom gunstig berrn spatserande utför trappan. Andersson bad at: återfå sin portmonnä, men fick af den förmodade tjufven till svar att någon sådan hade denne ej sew äll. Man visiterade honom, men då på honom ej fanns hvarken penningar eller portmonnä, började man söka i trapporna. Slutligen nittades i öfversta trappan som ledde till vinden i huset två riksdaler i siltver och sedermera ätven på vinden sex rdr i sed ar, just hvad Olaus Olsson hade forlorat. Under tiden hade den andre ynglingen försvunnit. I gär inställd till poliskammaren, förklarade der okände sig heta Johan Christoffer Lagerström och vara född i Eskilstuna samt till yrket positivspela re. För några dagar sedan hade han kommit nec från Örebro, der han hade sitt positiv qvarstående Till fickstölden var han alldeles oskyldig och hade e sett Olaus Audersson förr än denne i trappan anta stade honom för att ha stulit portmonnäen, då har bedt bonden besinna hvad han sade och hvem har talade till. Orsaken hvarföre han gått upp i de hus der han auträffades var den att ban velat sök: en skomakare, för att få sina stöflar utslagna, oci ifrågavarande hus hade sett ut som en skomakar bott der. Förut hade han likväl för poliskonstapeli uppgifvit att en gosse sagt honom det en skomakar hade sin verkstad derstädes. För ötrigt måtte pen ningarne, sade han, blifvit lagda i trappan och p vinden af en gosse, ungefär af hans egen växt, hvil ken han mött i trappan. Någon yngling hade hn ej sällskapat med den eftermiddagen, men väl för ut. Mäler uppsköts för upplysnings vinnande på ått dagar. — Från skepparen Samuel Johansson hemma Nösund blef natten till i fredags bortstulet omkrin 125 rdr rmt i penningar och ett silfverur med dubbl (boetter. För stölden misstänktes manspersonern