Göteborgsposten – 16 april 1862, sida 1

— VV VV NT ————— — Hares boning. De kommo snart dit, utan att ha stött på någon. Klockan var öfver nio. — Barbara väntar er ankomst, hviskade Carlyle ; ah, se der öppnar hon dörren. Skynda er in och nu au revoir. Under det Richard begaf sig smygande på tå in i det rum, der hans moder med feberaktig otålighet väntade honom, stod Barbara qvar på planen utanför och samtalade helt sakta med Carlyle. — Nå, frågade hon, är det han? — Nej Richard försäkrar mig tillochmed, att han icke alls liknar mördaren, — Ah! suckade Barbara med öfverraskning och smärta : således har min olycklige bror onyttigt förspillt den bästa delen af sin afton. — Nej, Barbara; ty problemet är nu löst. — Hura då? Det är ju tvärtom nu mera otydligt än någonsin. — Det är åtminstone löst i afseende på hvad kapten Thorn angår, och så länge våra misstankar sväfvade på honom, tänkte vi icke på att söka mördaren annorstädes. Då de båda inträdde i mrs Hares rum, höllo mor och son hvarandra der hårdt omfamnade och utgjöto strida tårar. — Hvad ni är god! stammade den arma qvinnan och tog lifligt Carlyles hand, som hon varmt tryckte till bevis af sin erkänsla; hvad skulle vi väl kunnat göra utan er? Jag har ännu en tjenst att bedja er om... — Och den är? — Min man mår icke bra, och jag hyser stor fruktan