Göteborgsposten – 14 april 1862, sida 1

satt lutad öfver sin talrick, hade åter blifvit mild och spak som ett lam, Samma afton skyndade sig lady Isabel, hvars hjerta var nära att brista af rörelse, att i sin ordning ställa sina frågor på Carlyle, så snart do väl blefvo ensamma. — Hvad vill du då Barbara Hare? — Det är fråga om en alldeles särskild affär, Isabel. — Och kan jag ej få del af hemligheten ? — Carlyle teg ett ögonblick; han tycktes efttersinna. Kunde han väl, borde han delgifva sin hustru de misstankar, som ännu så obestämda sväfvade öfver kapten Thorn? Nej, det skulle ha varit orättvist och indelikat. Kunde han väl också underrätta Isabel om det besök, som man väntade af Richard? Man hade förmått honom att lofva ingenting säga till någon. — Isabel, sade han, denna hemlighet skulle icke kunna intressera dig; den rör endast familjen Hare. Detta svar syntes undvikande och sårade henne i hjertat. Hon förcställde sig, att han icke kunde anförtro henne denna hemlighet, emedan bekännelsen derom skulle såra hennes känslor som maka. Denna tanke, som hon sökte tränga ned i djupet af sin barm, plågade benne likväl och upplågade hennes vrede ända till yrscl. Carlyle å sin sida visste icke, att hans hustru ännu var sjuk; han trodde att denna dårskap redan för längesedan försvunnit. Hans uppriktighet och samvetsgranna trohet borde dessutom skydda honom för Isabels misstankar. Följande morgon satt Isabel i salongen nedslagen och