Göteborgsposten – 12 april 1862, sida 1

— Från hvem är brefvet? frågade rådmannen, under det Barbara vände tillbaka till sin plats. Såväl i afseende på bref som andra saker ville rådman Hare gerna ha reda på allt. — Det är ifrån Anna! svarade den unga flickan och lade brefvet på bordet. — Öppna det då och låt oss få veta, hvad det innehåller. Barbara tog brefvet och under det hon drog fram det ur kuvertet föll ett litet, omsorgsfullt hopviket papper ned på hennes knä? Lyckligtvis var rådmannes näsa i detta ögonblick fördjupad i en kaffekopp, så att han ingenting märkte. Men mrs Hare hade sett allt. — Barbara, inföll hon, du tappade någonting. Barbara visste det mycket väl. Hon tog i smyg till sig detta och skyndade att dölja det. — Mitt barn, började åter mrs Hare, någonting föll ned i knäet på dig. — Är ni döf, miss, eller hör ni inte hvad er mor säger? Hvad var det nu, som föll? Barbara reste sig med lågande kinder upp från sin stol och ristade på sin vackra musslinskjol. — Men, stammade hon; jag ser ej till någonting alls, min far. Under det hon åter satte sig ned, fann hon tillfälle att gifva sin mor en blick af hemligt förstånd, hvilken den gamla damen tycktes uppfatta. Barbara började derefter läsa upp sin systers bref och lade det sedan alldeles öppet på bordet.