Göteborgsposten – 11 april 1862, sida 3

rat på gjord efterfrågan i mexicanska frågan, det regeringen mottagit officielt meddelande om, att en konvention afslutats, icke mellan de allierade makterna och Mexico, utan mellan de förra makternas kommissarier och Mexicos regering. Det är sannt, att den britiska styrkan, om man så kan kalla den, sannolikt redan nu dragit ut ur Mexico, kanske med undantag af några få man. Den engelska truppstyrkan bestod af 600 man marinsoldater. En blick på de inom Huset framlagda papperen skola visa, att det ej varit regeringens afsigt, det dessa 600 man skulle deltaga i någon expedition till det inre af landet. De skola derföre vända tillbaka med undantag af kanske 100 man, hvilka skola bli qvar, för att verkställa den sedvanliga tjenstgöringen i Vera Cruz och S:t Juan dUlloa. Regeringen godkänner konventionen i det väsentliga, om fastän måhända icke alla dess bestämningar. Den engelska regeringen vill på intet sätt blanda sig i Mexicos inre angelägenheter och hyser den förhoppning att det, som den väntade sig skola uppnå, kan erhallas på fredlig väg. Franska. regeringen, i olikhet med den engelska och spanska, tyckes fast besluten, att under inga vilkor vilja erkänna den gjorda öfverenskommelsen. 1 Paris berättas, att en aviso-ångare hals öfver hufvud afsändts med bestämda instruktioner i denna anda till general Douai, som nyligen afseglat från Algeriet med förstärkning till Mexico. Från Grekland skrifves under d. 28 mars, att upproret är utbredt öfver hela landet, isyunerhet i Akarnanien, Messenien och Peloponnesos. Stormakternas gesandter i Athen hafva hittills iakttagit den strängaste neutralitet; men man tror, att Ryssland är gynnsamt stämdt för rörelsen och att Frankrike vill låta den obehindradt utveckla sig, under det England är böjdt för att hjelpa konung Otto, icke af sympati iör honom, utan derföre att det fruktar, det den revolutionära smittan skall utbreda sig till joniska öarne och Turkiet. I Kina har rebellerna, Taipings, blifvit slagna vid Woohung af de kejserliga trupperna, som kommenderades af en amerikansk öfverste. — Från Shanghae skrifves, att innevånarne i Nanking lida så hårdt af svält, att de nödgas äta menniskokött. Åtskilliga meddelanden från Amerika häntyda derpå, att förräderi vägledt sydtrupperna vid deras lyckliga och prisade återtåg från sin ställning vid Potomacfloden. En korresp. till Times säger, att några få dagar innan nordtruppnerna ryckte fram, beslöts detta i ett krigsrad, hvari blott presidenten, krigsministern, general MOlellan och samtliga divisionsgeneralerna deltogo. Aftonen till gamma dag krigsräadet egt rum, började sydtrupperna återtåget, och de sista af deras trupper lemnade Centreville aftonen före den dag, då nordtrupperna ryckte derin. General MoÖlellan fann sig emellertid föranlåten att afsända en större kavalleristyrka ned till Manassas och förbi denna punkt, en rörelse, som icke fanns upptagen i det bestämda programmet, och detta anses ha varit anledningen till att under det Centroville utrymdes i maklighet och lugn, flykten från Manassas skedde i vild oordning, så att terrängen här var alldeles öfversällad med bortkastade vapen, tornistrar, lifsmedel o. s. v. Enligt Times har chefen för den tyska divisionen general Blenker blifvit suspenderad, och detta torde möjligen stå i förbindelse med denna händelse. Molellan tyckes emellertid hafva varit alldeles okunnig om de fientliga fästningsverkens tillstånd, ty verken vid Centreville och Manassas, hvilka skildrats såsom nästan ointagliga, visade sig nu blott vara semmerliga sandhögar, och kanonera visade sig vid närmare efterseende vara af — träd. ÄLLULUasssa ni.