Göteborgsposten – 10 april 1862, sida 1

sbessnner sig i West Lynne? ... Nåväl för ett ögonblick sedan ... — Men huru är det då fatt med er, Barbara.? sade han, då han nu fann, att hon endast med svårighet kunde framstamma dessa ord. — Jag har nyss sett honom, ropade hon med en dyster och nästan rosslande stämma. — Har ni nyss sett honom? upprepade Carlyle och betraktade hennv med en forskande blick, för att öfvertyga sig, huruvida det fanns lika litet sammanhang i hennes tankar som i hennes ord. — Hvilka voro mina sista ord? Voro de icke dessa, att om Thorn någonsin återkom till West Lynne, så skulle jag röra upp himmel och jord för att förkrossa honom under tyngden af mina bevis? Nåväl, han är här, Archibald! Ännu mera, då jag nyss gick bort till grinden, för att tala med Tom Herbert, var major Herbert äfven der nere och med honom kapten Thorn samt Bethel. Kapten Thorn skall troligen stauna här under de veckor han har permission. — Uvilket underligt sammanträffande! utbrast Carlyle. — Ja, min mors dröm förverkligas fortfor Barbara ifrigt. — Vid svängningen af en alls befunno de sig plötsligt ansigte mot ansigte med kapten Lenison. Han tycktes flanera eller snarare stannat på detta ställe; han hade stoppat händerna i rocksickorna. Han närmade sig intill dem med en förtrolig mine och tycktes vilja åtfölja dem. Men ingen egde bättre än Carlyle förmåga att anvisa en besvärlig