Göteborgsposten – 10 april 1862, sida 1

—t—— CA — hamn. Resan från New-York till Fort Monroe var mycket vådlig för Monitor. Följande berättelse gifves derom i en tidning från Montreal: Nordstateruas kongress har, såsom man berättar, voterat 15,000,000 dollars: ull byggande af jern-krigsskepp, och med anledning al Monitors framgång tror man att ett ansenligt antal at samma slag som detta skola byggas. bet fiunes dock, såsom vi tro, ingenting sow ger anledning förmod i att den bästa konstruktionen af dylika skepp har blifvit löst. Monitor var nära att gå förlorad under sin resa till Fort Monroe; vågorna bröto öfver honom och utsläckte hans eld, och han skulle hafva sjunkit om ej en ångare tagit honom på släp. Dess framgång i striden med Merrimac var negativ. Dess besättning höll, såsom följande beskrifning gifver vid handen, på att qväfvas: ,,Litvet inom dessa jernkladda fartyg är lindrigast sagdt förfärligt. Lustvexlingen ar ytterst dålig, och elden och röken ullika med den torskämda innestängda luften äro oåstan outbärdliga. Merrimac hade att utstå allt detta med en besättning af 400 man. Monitors bosättning led dock ännu mera, emedan skeppet var vida mindre. Nästan alla artilleristernas ögon och näsor sprungo I blud. Stotarne af kulorna emot jernbeklädnaden voro så häluga, att manskapet som stod innanför blet akadadt och somliga buros bort sanslö-a. Detta påminner mig att vi i afseende på Colers kupol erforo samma olägenheter, då vi torsökte den; men jag lät ändra ofre delen af densamma, så att selet albjelptes. Det är ett anmarkningsvardt laktum att dessa två amerikanska skepp stredo i tvenne timmar utan all någotdera skadades. Detia kan förklaras at deras bestyckning. Alla amerikanska skepp bära Dahlgrens kauoner, hvika, såsom vi veta, uro maktlösa emot jernplätar. Häriligger en lillräcklig sorklaring ofver saknaden af ett resultat 1 denna strid. Dessa kanoner är refflade bombkanonor. Kraften at en projektil beror till en del på dess vigt, men ännu mycket mera på dess hastighet. Dessa amerikanska kanouer meddela kulan en hastighet at 900 fol i sekunden medan våra 68-pundare gitva den en hastighet al 1,500. Vid nyligen anställda försök mot en at Warriors sidor befanns det att bomber göra blott ringa verkan på tjocka jernplåätar. Jag trodde förr att inga plåtar kunde motstå refllade kanoner, men jag bar nu ändrat denna asigt. Jag har tunoit all de ej äaro så kraftiga som jag trott och att vi marxiv bostycka vära skepp med tunga, slätborrade kanoner, hvilkas hasughet på ett alstånd al 600 tot ar vida större än reflelkanonernas. Med en stark kanon al smidt Jern kan man med lätthet nå en hastighet af 1,700 fot i sekunden. Det skall bli eget att se huruvida platarne uthärda skott trån en dylik kanon. Jag tviflar derpå; men om de göra det skola vi inom tå år ha vida kraftigare kanoner. Det ar naturligt att dessa kanoner ej tå goras at gjutjern, utan, liksom Armstrongskanonen, at smidt jern och stycke för stycke. Man har yttrat att England behöfver skepp at tvenne klasser. Det är min åsigt att vi behöfva minst tre klasser. Vi böra hafva ett antal träskepp för att tjena som konvojer åt kopmansskepp och för aw ätlolja lottan. För det förra andamalet behöfver nan snabbgående träskepp. Ått med pansarskepp konvoyera ett kopmansskepp skulle vaa detsamma som att med en pony vilja följa nu kappridningshäst. Det är derföre högst mskväret att hafva skepp som kunna skydda vår handel; men det skulle vara oklokt att ygga flera träskepp än dem vi hatva. Vi böra blott bygga snabbgående skepp, ty dy