Göteborgsposten – 8 april 1862, sida 2

ne sina barn och inflock der bredvid, hustru och de qvarvarande barnen i tårar och klagan. Guds hand är dock icke borta. EBarmhertigheten biträdde,; och om ett år stod en annan stuga i den gamlas ställe. Härinne skulle tiden läka de gamla sorgerna, men — blindheten var qvar. Att bota denna, skymtade ett hopp. Mathilda och Carl, de äldsta bland de blinda, hade tått höra att i Stockholm funnes en läkare vid namn Minton, som kunde gitva blinda sin syn. De begåtvo sig derföre at dit, biträdde af barmhertigheten, sjöngo under vägen på en marknad i Norköping för att stärka reskassan, och anlände lyckligen; — men blindheten var medfödd och tyvärr af den svåra art att den icke kunde läkas, och förvissade härom, återvände de med tunga hjertan till den torftiga föräldraboningen. — Derefter förgingo tvenne år, alltjemt under den djupaste saknad af synförmågan. Då säger en dag, under det de voro synnerligen bedröfvade öfver sin blindbet, Carl till Mathilda: vet du Marhilda, vi få nog se, när vi komma till Gud, och endast då. Jag drömde i natt så mycket om himmelen och besök af en Guds Engel som sade mig, att hos Gud få vi se, och att tvenne, som sorkortat sitt lif af längtan efter Gud blitvit saliga, derföre kunna vi göra detsamma. Mathilda, som i början blet förskräckt, intogs så småningom af brodrens löfte om salighet och syn, ingick på hans förslag att, för vinnandet af ett sådant mål, gemensamt med honom forkorta sitt lif, började med brodren tänka, att uti en sådan lycka, att få sin syn, borde äfven den yngre systern Clara blitva delaktig, och så inträde det brott, genom hvilket fängelset oppnades. En atton sedan föräldrarne somnat, tog Mathilda sin syster Clara på armen och broder Carl vid handen, på det de icke skulle skiljas, vandrade med dem i den kalla och blåsiga natten öfver kullar och dälder för att söka en sjö, om hvars belägenhet de hade någon kännedom och i hvilken de ärnade dränka sig, funno, i anseende till blindheten icke denna, utan i dess ställe en bäck, deri de först nedlade Clara, som förqväfdes, sedan sig sjelfve, men hvarifrån de af dödspvalen tvungos, när det ringa vattendjupet så tillät, att åter uppstiga. Sittande på stranden at bäcken, bredvid den derur upptagna systern Claras lik, och rådslående om nya forsök, att anträffa sjön, hvars djupare vatten icke skulle låta beveka sig af dödsqvalen, anträffades de af fadren, som vaknat, saknat och nu sökte sina barn och hindrade dem att sullfolja beslutet. Bergoljan. I London har en deputation af köpmän hos lord Mayorn begärt förbud mot magasinering af stora partier amerikansk bergolja, emedan denna redan vid vanlig temperatur utvecklar lattantändliga gaser, och faran för eldsvåda är så mycket större, som oljan icke blandar sig med vatten och i brinnande tillstånd icke kan släckas med vatten. Meteorologiska iakttagelser. i a I dhmnelem Jafrtama L. 1