Göteborgsposten – 7 april 1862, sida 1

Bref från Upsala. (Från Red:s korrespondent). Den 31 Mars. Visserligen ej med egna öron, utan genom hörsagor har äfven jag förnummit huru lärkan härstädes redan börjat slå i skyn. Om gamla fogeltecken alltså ej svika, så skulle vi ha att förvänta en snar vår. En solig himmel har lett emot oss och drifvorna ha börjat smälta. Denna ljufva tid, som annorstädes med så mycket jubel helsas och emotses, är här i Upsala blott en tid af fall och förnedring. Man vandrar ständigt å hal is, strida regnskurar forsa ned från Carolinabacken och bilda å stadens centrum, torget, en sjö, hvilken ingen genomvandrar torrskodd. Caturenhållning synes vara ett för såväl härvarande auktoriteter som husegare okändt ord; allt hänskjutes till en blid natur, som tyvärr stundom visar sig alltför blid, så att man under slika himmelstecken ej går utan blott vadar på gatorna. Man bygger nya åmurar for en å, på hvars vindsvala böljor icke ens en liten ökstock gungar, men man lägger ej om gator, hvilkas stensättning påminner om folk