Göteborgsposten – 4 april 1862, sida 1

Ami —— Låt mig få veta det. Ditt vistande här har gjort dig godt ; mycket godt. Du säger att detta ställe är så ledsamt och , dystert, men detta är ej något skäl, som kan motivera en så stvär förändring i de planer vi uppgjort. Hör nu, tillstå uppriktigt för mig, hvad som händt. I Hon tänkte då uppenbara för honom allt och öppna sitt I hjerta. Hon ville likväl icke säga honom, att hon älskade kapten Lenison eller att kapten Lenison förolämpat henne I med en kärleksförklaring. Nej, hon kände sig ännu alltför mycket fästad vid sin man, för att vilja ådraga honom obehag, hvilkas följder det var svårt att förutse. Hvad hon I tänkte säga honom var helt enkelt den nyck eller det tycke hon för hyst för kapten Lenison, och den fruktan hon rönte af att nu åter vara i ständig beröring med honom. Hvarföre lydde hon icke denna första ingifvelse ? hvarföre anförtrodde hon icke sin ädle, välvillige och gode make sina farhågor och sina bekymmer? IIvarföre? Hon kunde icke, vi måste medgifva det, gifva honom del af de känslor, som då upprörde hennes inre, men kunde åtminstone säga honom, hvad hon kännt förr. Han skulle å sin sida endast hafva älskat henne ännu varmare, och han skulle ha gömt henne ännu mera vid sitt hjerta, för att skydda henna mot frestarens angrepp. Hvarföre gjorde hon det icke? IIandelserna här i lifvet bero verkligen ofta af en den minsta tillfällighet. Isabel var nära att för Carlyle bikta de tankar, som då stredo inom henne, när denne plötsligt tog fram ur sin plånbok ett bref, som han lemnade henne. Detta var tillräckligt för att rubba gången af hennes tankar; hon tog brefvet, öppnade och lä