Göteborgsposten – 3 april 1862, sida 1

— A— A ——— sers förhållanden äro i närvarande tid ämnen till djup oro. Rötveriet återapplefver öfverallt och är på somliga ställen starkare än någonsin. Nya expeditioner hafva blifvit organiserade i Rom och på olika vägar begifvit sig al öfver neapolitanska gränsen. Andra band från Civita Vecchia, från Marseille, från Malta hota de södra kusternas långa linie. Redan har blod ymnigt futit. Underrättelse har ingått att medan general Doda emellan Torre Maggiore och Castelnuovo med två kompanier och en sqvadron kavalleri gjorde en skallgång efter röfvare, lemnade emot order en kapten Richard med 19 man hufvudtruppen och gaf sig i strid med Croccos röfvarband, 60 man starkt. Hvarenda man af den lilla truppen dödades. Kapten Richards öde har uppväckt stor ledsnad, ty han var en god officer. För få dagar sedan blef ett sällskap resande, bestående at 10 personer, i närheten af Val de Bovino tillfangataget af röfvare, hvilka hotade att skjuta dem om de icke skrefvo till sina vänner efter en betydlig lösesumma. För ej länge sedan bletvo auktoriteterna underrättade att röfvare ämnade anfalla en signor Aseaes landthus nära Portici. En karabiniervakt posterades derföre i närheten. Omkring klockan 7 på qvällen inträdde också sex personer i huset, bundo trädgårdsmästaren och hans hustru samt höllo just på att packa in rofvet, då karabiniererna omgåfvo huset. En strid uppstod, i hvilken en röfvare dödades på stället och fyra tillfangatogos-. Två af desa dogo följande natt och en at dem var 74 år gammal. De voro alla från närheten af Portici. Från Canosa berättas att tre rofvare och en veteransoldat blifvit tillfangatagna nära Minervino. Två af dem underhöllo fran ett boningshus i nära fyra timmar en stark gevärseld och sårade en karabinier. De blefvo sedermera skjutna. -— I fall alla de öfver landet spridda röfvarbanden fördes tillsammans, skulle måhända antalet ej vara så särdeles stort, men den stora faran för socialt och politiskt lugn ligger just deri att de äro spridda. En sak är emellertid mycket klar och det är, att om folket så velat skulle det med lätthet kunnat krossa dessa ordningens störare; men af det ringa som blifvit gjordt, af den allmänna nöden i provinserna och af den förföljelse som anhängarne af den gamla styrelsen ofta lidit af många som sjelfva kalla sig liberala, har ett slags sympati framkallats för dem som nu äro ett gissel för söderns skönaste landskaper. — Regeringens trupper visa prof på en heroisk ständaktighet, men det är intet tvifvel underkastadt att de ju icke under våren skola få utstå långa och allvarsamma pröfningar. En allvarsam våda är det hastiga uppståendet af demokratiska sällskaper öfver hela Italien. Södern är derutinnan måhända längre hunnen än Norden, emedan der finnas flera elementer till missnöje; hvarenda liten plats har sin comitato och äfven studenterna, af hvilka det i Neapel finnes 20,000, hafva slutit sig till den stora central-comitaton. Sålunda uppstår så småningom ett imperium in imperio, en okontrollerad makt i staten, oförenlig med hvarje konstitutionel styrelse, och hvilken under vissa förhållanden tillochmed kan vinna nog makt att störta den lagliga styrelsen. Vore det år 1859 i stället för år 1862 skulle dylika föreningar vara förträffliga, men nu äro deras tillvaro en hotelse emot laglig auktoritet och ett bevis att konstitutionel regering ännu är illa förstådd af italienarne. Så många äro de olyckor af hvilka italienska enheten för närvarande hotas, att tänkande män blott se ett enda och säkert botemedel för dem alla, och detta är ett krig mot Österrike — ett krig, i hvilket dock Italier blott får deltaga såsom en passiv bundsförvandt gill den franske herrskarens äregirighet. Man tror att kejsar Napoleons afsigter sedan någor — SKK I RC a rd RR RKA dn RR