Göteborgsposten – 2 april 1862, sida 3

statsmän, såsom det vill synas, annars så god som öfvergifna, af de djupa sår, som despo tismen slagit det, blödande land. Engelske utrikesministern grefve Russells uttalander vid detta tillfälle äro visserligen belles phra ses, men de ega dock ett visst intresse, och de är derföre vi här fullständigare återgifva för handlingen. Det var lord Carnarvon, som inom öfverhuset bragte polska frågan å bane. Han sade, att han i afseende på denna sak icke ville ställa sig på sympatiens ståndpunkt utan endast upplysa, huru Ryssland uppfyllt de löften det gifvit Europa rörande Polen. Han omtalade utförligt den polska nationalitetens undertryckande, den blodsutgjutelse som i fjol egde rum i Warschau, och den strängbet, hvarmed de uppståndna oroligheterna blefvo undertryckta, påminte derefter om de i ett af ryske utrikesministern furst Gortschakoffs cirkulär afgifna löften, hvilka aldrig blifvit uppfyllda, och frågade om detta furst Gortschakoffs cirkulär någonsin meddelats den engelska regeringen. Han ansåg den nuvarande tidpunkten vara särdeles lämplig för att göra Ryssland föreställningar om Polen och till förmån för polackarne, bland hvilka det för ögonblicket råder fullkomligt lugn. Hurn gerna han än ville erkänna de svårigheter, med hvilka Ryssland haft att kämpa, insåg han likväl, att Polen icke allenast är en källa till ängslan för Ryssland, utan äfven till fara för Europa. Han förklarade sig vidare anse Polen moget för friheten, och kunde ej dela de åsigter, som hysas utaf dem af Polens vänner, hvilka råda till ytterhga mått och steg. — Grefve Russell erinrade i sitt svar om att hans officiela stallning som utrikesminister hindrade honom från att uttala sig så fritt, som han kanske under andra omständigheter skulle vilja göra, om han icke vore ätvenledes beredd på att gifva sina ord eftertryck på officielt sätt. Han påminte om det varma och oaflåtliga intresse, England vid sina meningsyttringar visat till förmån för Polackarne. Sedan den nuvarande kejsar Alexanders tronbestigning hade medgifvanden gjorts polackarne hvilka lemaade tillräckligt bevis på att kejsaren anser sig förpligtigad uppfylla de garantier, som Ryssland gifvit på Wienerkongressen. Men så inträffade i fjol de störanden af lugnet, som af embetsmännen undertryckts med otillbörlig stränghet och öfverilning, ehuru han (Russell) icke tror, att det egentligen varit furst Gortschakoffs mening, att man skulle gå tillväga med så mycken hårdhet och grymbet. Hvad nu angår det i Polen existerande beläg:ingstillståndet, så tillkommer det icke honom, att kritisera de mått och steg, som en främmande regering ansett sig tvungen vidtaga, för att upprätthålla lugnet inom sitt eget land; men alldenstund detta regeringssätt endast kan vara af en öfvergående natur, hoppades han, att en betydlig förmildring i belägringstillståndet snart skulle inträda. Det finnes intet, tillade han, som skulle mera glädja den engelska regeringen, än att få se ett fredligt och lyckligt tillstånd i Polen återkomma; men han betviflade, att föreställningar eiler inblandning från den engelska ministörens sida skulle bidraga till ändamålets befrämjande. Times yttrar sig härom, att det varit en temligen onödig förhandling. Vi skulle, säger bladet, säkerligen glädja oss alla öfver alt få veta, det Polen erhållit en fredlig försattning och förstod att begagna den. Vi skulle likaså gladjas öfver att få se hvilket annat land som helst komma i åtnjutande al en förnuftig frihet. Men det sker mycken orättvisa i denna verlden. Det ges personer i Frankrike, hvilka tycka, att de borde ha det mycket bättre än de ha; grekerna, eller åtminstone några utaf dem, behandlas säkert temligen illa af sin bayerske konung; ungrarne befinna sig i ett kroniskt revolutionstillstånd; det arma Venedig rasslar med sina bojor inför hela Europas ögon; turkarne gå med stor stränghet tillväga i några delar af