Göteborgsposten – 2 april 1862, sida 1

batier drages till folkets framtidsfulla representanter, de unga. Ja, vi äro unga, men min faders stora farbroder har sjelf eagt det, det var med de unga han utförde sina underverk, det är ungdomen, som håller verldens öden i sin hand, det är oss framtiden tillhörer. Vi äro det kommande Frankrike och vi skola engång visa, att det nya Frankrike ständigt är det gamla i fråga om framsteg, ädelmod, ära, initiativ, storhet, ordning, uppoffringar och — och militär-esprit. Jag tackar er, mina vapenbröder, för denna stund. Jag vill endast tillägga, att min höge fader velat gifva er ett talande vittnesbörd om den nåd, hvarmed han omfattar regementets barn, i det han uppdragit åt mig att vara tolk af de känslor, hvarmed han — inbjuder er alt i ett rum, som skall blifva Eder anvisadt i palatset, intaga en kopp chocolad med ullhörande briocher och gateaux de Nanterre. (Högljudda bifallsrop). Kyssland är för ögonblicket öfverraskningarnes land par excellence. Går allt detta fortfarande framåt, såsom det har börjat, skall Ryssland sluta med att bli ett konstitutionellt rike och ett stycke Europa. Det är redan icke långt ifrån att frågan om en representation står der på dagordningen och den ryska filologien är redan i det största bryderi med att uppfinna nya ord för alla dessa nya begrepp, hvilka på en gång kommit i svang bland både hög och låg i det stora kejsarriket, budget, bevillningsrätt, ministeransvarighet, valförrättning, votering, o.s.v. För ett par dagar sedan tillkännagaf telegrafen, att censuren i Ryssland blifvit till en början afskafad för alla lärda samfunds arbeten och betydligt mildrad för alla andra publikationer. Samtidigt underrättades vi om att kejsaren nedsatt en komite till utarbetande at en tryckfrihetslag. Innan vi veta ordet af, skall herr Herzen se sig i stånd till att förflytta utgitvandet af sin Kolokol från London till hjertat at Ryssland och Aftonbladets, ryske korrespondent kunna föranstalta en rysk edition i sjelfva S:t Petersburg af sina samlade kurirer, en pikant volym med titel, En vinter vid Neva, eller något liknande. Det är att hoppas, att vi i vårt kära fädernesland skola hinna bli färdiga med vår representationsreform innan man i Ryssland erhåller ett parlament på basis al -Tver!-programmet; nej det är att bedja Gud om, ty det skulle i sanning vara höjden at ledsamhet, ifall man en vacker dag finge rätt att från rysk sida peka fingret på oss för vår gammalmodiga ståndsimrättning, liksom man redan derstädes ser med ömkan ned på oss för rektor Annerstedts skull och utbrister: hps oss vore dylikt omöjligt! Att vi verkligen skola upplefva en konstituerad rysk riksförsamling, hörer numera ingalunda — det jag kan se! — till rena omöjligheter, men inträffar först engång detta, då skall Ryssland först blifva en i sanning stark makt och då törbarme sig vår Herre öfver allt hvad at gamla aktnuingsvärda ruttenheter det ännu finnes qvar i det kongliga europeiska statsförbundet! 0. 0.