Göteborgsposten – 1 april 1862, sida 3

en gång utbryta en sörveckling mellan Eng land och Frankrike, måste Italien uteslutande låta. sig ledas af sina egna intressen. -Det gjorda budgetsförslaget blef derefter antaget, I. Venetien råder en stor jäsning, som man börjar ro skall ge eig luft. Den är närmast framkallad af Garibaldis triumfresa, hvilken tyckes drifva den italienska frihetsentusiasmen till kokpunkten. I Venedig har stora demonstrationer egt rum till och med i kejsarens närvaro och i Tyrolen står upproret för dörren. Naturligtvis göras bäktningar i massa. Upproret i Grekland forttar och Nauplia är alltjemt i rebellernas händer, och nya stillestånd ingås allt som oftast mellan dem och de kongl. trupperna. Illl Wienertidningen Donauzeitung hafva ingått meddelanden om upproret från ett ögonvittne, hvilka visserligen äro af äldre datnm, men dock kunna medgifva en klarare blick in i förhållandena. Man får deraf veta, att sanningen nu som vanligt ligger i midten, i det upproret hvarken är af så ringa betydelse, som de officiösa telegrammerna från Athen velat göra det, eller så vidt utsträckt som några parisertidningar berättat. Korrespondenten försäkrar, att massan af befolkningen ingenstädes slutit sig till insurgenterna, och att armen, med undantag af Nauplias garnison, förblifvit trogen samt öfverallt gjort sin pligt(?). Från d. 9 Mars har lyckan ständigt varit på de kongl. truppernas sida; de ha trängt insurgenterna tillbaka och instängt dem i Nauplia, hvars utanverk såsom bekant blifvit intagna. Sjelfva staden håller sig ännu; men korresp., som varit i insurgonternas våld och sett ullståndet i Nauplia, lemnar en skildring deraf, som just icke lofvar något långvarigt motstånd, om man föröfrigt kan lita på hans opartiskhet. Han skrifver sålunda: ÅJag blef genom den halföppna porten införd i staden och ledd till poliskammaren, der jag fick tillåtelse att fritt gå omkring på gatorna. I Nauplia ser man icke mera som förut till en garnison, som utmärker sig genom sin prydliga uniform och goda hållning. De militära graderna ser man nu endast af halskragen; bredvid den kongl. kronan på officerarnes och soldaternas mössor finnes ett rödt band; för ofrigt äro klädedrägten och beväpningen helt och hållet öfverlemnade åt hvars och ens godtycke. Detsamma är äfven förhållandet med det s. k. nationalgardet. I borgarenas ansigten läser man nedelagenbet och modlöshet, som ofta gifva sig luft i klagovisor och knot. Samma stämning fann jag hos handlande, husegare, industriidkare och handtverkare. Arbet-klassen har ingen förtjenst och saknar medel att förskaffa sig det dagliga brödet. De bättre bemedlade innevånarne få betala tvångsskatt, och den, som vägrar detta, blir misshandlad med koltstötar och bajonettstyng, samt kastad i fängelse. — Äfven i flere officerares ansigten lästes nedslagenhet och modlöshet, och man har hört några af anstiftarne till upproret förklara: att de som brukat dem till verktyg, nog skola få umgälla det. Det är svårt att beskrifva den ångest och förvirring, som råder bland innevånarne, hvilka midt på natten jagas upp genom ljudet af gevärsskott, horaoch trumsignaler samt soldaternas marsch genom gatorna; men jag måste likväl å andra sidan medgifva, att militären, nationalgardet och polisen göra sitt möjliga för upprätthållande af en viss ordning och förebyggande af en sammandrabbning mellan soldaterna, och de beväpnade straffångarne. Det är emellertid mycket tvifvelaktigt, om denna med våld påtvingade ordning och detta skenbara lugn under en längre tid skall kunna upprätthållas. Ryktet om konung Ottos och hans gemåls flykt trån Athen var falskt; men man befarar deremot upplopp i sjelfva den grekiska hufvudstaden. Insurgenterna i Turkiet hafva vunnit stora framgångar. 600 i Granitza inneslutna turkiska soldater hafva, efter det insurgenterna tillbakaslagit de trupper, som från Herzegowina skyndat till garnisonens undsättning, gifvit sig i de opproriskas våld. ryssland, som fruktar att nämnde uppror i Bosnien och Montenegro mojligen skall blifva underkufvadt af Omer Pascha, säges hafva vidtagit några steg i Paris, för att erhålla Frankrikes samtycke till intervention. Men Frankrike lär hatva gjort detta beroende af att Ryssland erkänner konungariket Ita