Göteborgsposten – 1 april 1862, sida 3

Fran Utlandet. En bland de vigtiigaste händelserna i vå ra dagar är utan tritvel ett nytt uttalande a påven i Rom, hvari h. h. medgifver, att påtvens verldsliga makt icke kan reklameras som någon sformlig trosartikel. Med detta medgitvande har ban onekligen flyttat romerska trågan vida närmare sin lösning i helstat ig anda, än hvad som länge varit fallet, och konseqvenserna deraf skola utan tvifvel nu. mera ej låta länge vänta på sig, ty en ofverenoskommelse är nu möjlig och non possumus kan måhända förbytas ull possumus. Den 26 Mars begaf sig nemligen påtven, oaktadt sin ulltagande amattning, till Minervakyrkan. Efter messan uppläste han en bulla, hvilken torklarade de tre jesuiter, som på Japan lidit matyrdoden för helgon. Påtven höll derefter ott tal, hvari han ytwrade otvannamnda, nemligen att påfvens verldsliga makt ej vore en rosdogm, men efter nuvarande förhållanden, amt efter försynens vilja det kyrkliga öfvernutvudets oberoende och frihet vore en oatfvislig nödvändighet. bå det är utan tvifvel, att påfvens obervende och frihet äfven kan uppnås utan bibehållande af den verldsliga makten, kan man hoppas, det frågans lösande kall kunna tor-iggå utan ati direkte framkalla stora omhvälfningar och svåra strider. De utspridda ryktena om en ny ministerkris i Italien vederlägges nn helt och hället, och hafva synbarligen uppkommit genom vårigheten för Katazvi att erhålla någon utrikesiinister, sedan nu Torrearsa af försigtignetsskäl afstätt srån den honom erbjudna port: toljen. Dekretet om den italienska eydarmens sammansmältning med den regelbundna kåren är nu offentliggjordt. Samtliga italienska trikårerna förklaras dermed vara upplösta. I motiverna framhålles nödvändigheten af att göra slut på den farliga dualismen i de naionala stridskrafterna. Regeringen förklarar, att hon visserligen icke vill i händelse a krig beröfva sig de frivilligas bistånd, men dessa skola efter kriget bli upplösta. Vid diskussionen inom italienska deputerade kammaren angående regeringens be3äran om en bevillning för 1862 års andra qvartal, förklarade det utskott, som haft saken om hand, att det för närvarande ville afhålla sig från hvarje politisk utveckling af saken, och anbefalla medgifvande åt den gjorda begäran. Då derpå en deputerad uttalade sig mycket entusiastiskt för alliansen med Frankrike och lifligt angrep England, svarade Ratazzi, att regeringen visserligen lade stor vigt på alliansen med Frankrike, men icke mindre på ett godt förstånd med England. Ett förbund mellan dessa tvenne stora nationer och Italien är en garanti för frihetens seger i Europa. Skulle det olyckligtvis