Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 1

cL——— — Jag lofvar det, mylady, jag skall icke lemna dem förr än man tvingar mig dertill. — Behandla dem alltid med mildhet och välvilja, älska dem, och fördrag aldrig, att man visar sig hård och orättvis emot dem; och tala någon gång med dem om deras mor, — da... ja... jag lotvar det, stammade den goda Joyce, hvars hjerta svällde och hvars ögon stodo fulla af tårar; jag svär er det, mylady, upprepade hon och sjönk nedtryckt af smärta ned i den gungstol, der hon brukade sitta och vagga samt insöfva de små. Andra Kapitlet. Francis Lenison. Carlyle och lady Isabel, åtföljda af Peter och Wilson, anlände till Boulogne och togo in på hötel des bains. Det förtjenar kanske nåmnas, att Peter, miss Carlyles betjent, hade öfvergått i mr Carlyles tjenst, då denne med sin hustru bosatt sig på East Lynne. De resande frågade, om mrs Ducie fanns i hotellet. Man underrättade dem då om, att hon icke skulle komma, och lemnade dem ett bref, som anlandt samma morgon, hvari denna dame ursaktade sig för det hon blifvit nödsakad att tillfölje af vissa familjeangelägenheter uppgifva den föresatta resan och begifva eig till Tyskland i stället för till Boulogne. — Jag borde ha anat det, utbrast Isabel med-någon harm; det är den obeständigaste varelse jag känner.