Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 1

Skildringar sran London af J. liodenber. Londonerpuffen är det i sitt slag mest storartade verlden känner. För att låta ett tillkännagifvande genomtränga en massa af tre millioner behöfver man stora bokstäfver och brokiga färger. Londonerpuften inskränker sig ej till tidningarne. Den klättrar uppför de högsta husväggar och betäcker hela murar. Den klibbar sig fast vid omnibusar; den dekorerar alla jernbangårdar; den vandrar på två ben utefter Regentstreet och Strand. Den skimrar genom upplysta glasdörrar. Den cirkulerar i hundratusental i form af små handbiljetter, hvilka hundratusentals karlar dagligen utdela i gathörnen. Den är mejslad i stensättningen på gatorna, som man trampar. Den stiger lika högt som de skarpaste ögon nå och lika djupt som den obetänksammaste fot kan framtränga. Den gömmer sig under törnhäckarne vid Primrose Hill och Brompton. Thackeray såg londonerannonser jå Pompeii pelare och jag sjelf har sett dylika på kKillarseys klippor i Ir.and, Hvad äro alla andra putfinakare emot pillerprofessorn ilolloway, som arligen utgifver en summa ut 500,000 rdr för annonser? Helt nyligen läste man i rättegångshandlingarne ungående ett handelsbolags bankrutt, att dess skulder ensamt för unuonser voro betydligt större än det kupital bolaget för rörelsens bedrifvande haft till sin disposition. Svårt är att förklara för hvem pufsen egentligen är beräknad och hvem som geuowm den later bestämma sig att köpa bvad man ej behofver. Jag erinrar mig att en tid ba -ott ofverallt i London en atbildning af vett af sig sjelt rörligt korkben och rundt omkring buden i röda och gyllene bokstätver en lofsång öfver detsamma, liksom det hela verlden ej skulle finnas något önskvärdare än att vara i behof af att gå på ett dyakt. Men hvem skulle väl af dessa puffar väta förleda rig att utbyta sitt eget ben al kött och blod emot ett af sig sjolst rörligt korkben? Hvilken främling skall väl gå tl Lerrys beromda rum för resande blott på grund deraf, att på en jervägsresa, så ofta man ser upp, en afbildning at detta berömda hotell stråar emot en, åttöljdt af en upplysande text, mnohällande att man der får sängplatser for en shilling och att för gästernas veqvåmlighet en serskild person vakar hela natten igenom? Hvem affaller väl ifrån sin ordinarie skråddare och går som öfverlöpare all Samuol Brothers blott emedan man ser en byx med denna firmas namn uppå målad på bakväggen i hvarenda omnibus? Hvem kxöper sig val en paraply i Holborn eller sina stotlar på New Rood blott derför att på den ona butikens tak synes en ofantlig röd paraply och på andras en lika kolossal grön stöfvel. Men det måtte dock finnas folk, för hvilka den röda paraplyen och den gröna stöfveln har något oemotståndligt retande. Puffen måste betala sig, eljest skulle ingen spekulant tänka på att använda den. Ejjest skulle icke madame Tussand månad:ligen betala ett omnibusbolag 1.000 rdr för privilegiet att annonsera sitt vaxfigurkabinett på utsidan af omnibusarne; jernbans-försäkrings-kompaniet skulle vj för rättigheten att upptaga den näst sista sidan i tvåshillingskatalogen vid expositionen år 1862 betala 10,000 rdr, och Times annonsblad skulle ej dagligen få in för annonser 15 till 20,000 rdr; eljest vore ej hvarje bangårdsmur och hvarje jernbansvagn i hela England beklistrad med samma annonser, och mr W.